Miljöpartiets gruppledare i Stadshuset Åsa Jernberg vill införa en köttfri dag i Stockholms skolor (se DN 28/8). Det skulle kunna vara en bra idé. Men det är det inte, då Åsa Jernberg gått vilse i ett moln av koldioxid, moralism och politik.

Feltänk 1. Köttfri betyder på miljöpartistiska även fisk- och kycklingfri. Åsa Jernberg motiverar tilltaget med att köttkonsumtionen ökat och att det utmanar klimatet. Men vad har kycklingar och fiskar med detta att göra? Biffen är buffeln på matbordet.

På Naturvårdsverkets hemsida läser jag att den som äter 140 gram kött från svenska nötkreatur en gång i veckan orsakar ett utsläpp på 170 kilo koldioxid per år.

Den som i stället lika ofta och i samma mängd hemfaller åt odlad lax låter bara en fjärdedel, 40 kilo, gå upp i rök. En portion kyckling är nästan nere på samma nivå som bönor och kikärter. 10 kilo blir det per år, medan burkbönorna – där portionsstorleken förvisso är högre, 350 gram – resulterar i 9 kilo av samma gas.

Vore målet att minska utsläppen skulle Miljöpartiet kanske snarare skriva en motion om att skolbarnen ska tvångsmatas med kycklingklubbor. Fem dagar i veckan.

Feltänk 2. Miljöpartiet kamouflerar ett vegetariskt ideal under begreppet köttfri. Vissa menar att det är fel att döda djur för att äta dem. Andra att det är mer hälsosamt att skippa de animaliska produkterna. Men få torde kunna hävda att det ur ett utsläppsperspektiv alltid är toppen med grönsaker.

Naturskyddsföreningen klassar i sin rapport ”Tomaten och klimatet” den röda salladsgrönsaken som en klimatvärsting, såvida den inte är svensk, ekologisk och frilandsodlad. Importerade cocktailtomater från oljeeldade växthus är en ekologisk mardröm.

Feltänk 3. De i särklass mest onödiga koldioxidutsläppen kommer från mat som slängs. Om inga barn äter linssoppa spelar det ingen roll om linserna råkar vara toppen ur utsläppssynpunkt. Och frågan är: Var finns kunskapen om vad barnen äter och inte äter? Är det bland personalen i skolmatsalarna? Eller bland politikerna i Stadshuset?

Feltänk 4. Åsa Jernberg är miljöpartist – inte politisk vilde. Det parti hon representerar har decentralisering som ett av sina grundfundament. Det borde alltså varken vara i Stadshuset, riksdagen eller EU-parlamentet beslut ska fattas om vilka dagar korv stroganoff bör serveras i Sveriges skolor.

Centralt har partiet på ett mer övergripande och principiellt plan tagit ställning till frågan om skolmat. Då handlar det om att maten ska vara avgiftsfri, helst Kravmärkt och närproducerad samt av god kvalitet. Inte om vilka råvaror som ska ingå.

Feltänk 5. Frågan om köttfria dagar i skolan har varit uppe tidigare under mandatperioden och röstats ned. Åsa Jernberg vet att motionen inte går igenom den här gången heller. Det är med andra ord plakatpolitik, inte realpolitik. Miljöpartiets grupp­ledare ägnar sin tid åt. Hon positionerar sig själv, blinkar till likasinnade i stället för att verkligen försöka förändra.

Feltänk 6. Ett växande antal Stockholmsskolor har på eget initiativ infört köttfria dagar. På Globala gymnasiet serveras på elevernas initiativ aldrig kött. Quornbullen år således redan i rullning. I stället för att låta den rulla vidare och svepa med sig skola efter skola vill Miljöpartiet tvinga fram den förändring som redan är på väg. Det är ett besynnerligt sätt att förvalta ett politiskt förtroende.