Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Feminismen utmanar nationell självömkan

Nationalismen har en sällsynt förmåga att tränga in i och förgifta mänskliga gemenskaper. Den kan anpassas efter de mest skilda kulturella kontexter och anta många olika färger och former. En av många varianter är den som gödslas med offertänkande. Som den serbiska: Varför blev vi så oproportionerligt hårt straffade efter Jugoslavienkrigen? Det var inte bara vårt fel. Varför är det bara våra krigsherrar som ställs inför rätta? Stackars oss.

Förra året valdes den gamle nationalisten Tomislav Nikolic till president. Han har själv slipat av sin retorik men under hans ledning frodas ändå idén om att kulturell homogenitet och lojaliteten mot nationen är viktigare än individers rättigheter.

I total opposition till den patriarkalt impregnerade nationalismen står den serbiska kvinnorättsrörelsen. På ett seminarium i fredags, anordnat av stiftelsen Expo och organisationen Kvinna till kvinna, diskuterades dessa motpoler.

I den serbiska kontexten går feminismen hand i hand med fredsrörelsen. I motsats till nationalismens självömkan strävar kvinnorörelserna efter att allt ska fram i ljuset, efter försoning snarare än hämnd och efter återupprättad stolthet.

Regeringens främsta bekymmer vad gäller serbiska kvinnor är att de inte får tillräckligt många barn. I linje med detta förordas allt oftare en begränsning av aborträtten. Motivet är inte bara den konservativa uppfattningen att foster är individer vars skyddsbehov är överordnat kvinnors rätt att bestämma över sin kropp. Det handlar minst lika mycket om att folkstammen måste reproduceras och växa sig stark.

Men när det kommer till sådant som skulle kunna få serbiska kvinnor att våga föda fler barn – då är regeringen väldigt ointresserad. Trots fint formulerade lagar om kvinnors rättigheter och kvinnofrid är implementeringen tandlös. Män som misshandlar fru och barn får ofta hjälp med ett slags medling i stället för ett regelrätt straff. Kvinnor som skiljer sig från sina barns fäder har väldigt svårt att få rättslig hjälp att få ut ett rimligt underhåll.

Serbien hamnade helt nyligen på listan över EU:s kandidatländer. En av frågorna på seminariet gällde hur de serbiska kvinnorättsorganisationerna såg på närmandet till EU. De närvarande representanterna var eniga om att den processen var en viktig motkraft till den kvinnofientliga nationalismen. Kvinnor, sexuella minoriteter, romer och andra etniska minoriteter har allt att vinna på att Serbien knyts närmare EU. Men hur förhindrar man att Serbien backar från sina åtaganden om mänskliga rättigheter när landet väl är upptaget i gemenskapen? Somliga central­europeiska exempel förskräcker.

Jelena Cakic, jurist och ordförande för organisationen Women for Peace, pekade på problemet med svaga, svårt korruptionsanfrätta institutioner. Statsapparaten präglas av både ovilja och oförmåga att göra konventioner och deklarationer till verkningsfull lagstiftning. Vad spelar det för roll att det finns dokument om likabehandling om domstolarna saknar kunskap, verktyg och vilja att straffa dem som våldtar, misshandlar, diskriminerar och trakasserar?

För EU gäller det att uppmuntra den serbiska viljan till medlemskap men inte låta sig nöja med förändring på ytan. Vilken den optimala tidpunkten för när ett medlemskap ger bästa tänkbara effekt är fortfarande den obesvarade tiotusenkronorsfrågan.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.