Erik Fichtelius tête à tête med Göran Persson har pågått under ett viktigt politiskt decennium. Denna period - de senaste tio åren - rymmer globaliseringens utbredning i världen, internetrevolutionen, attackerna den 11 september 2001, Irakkriget, folkmordet i Darfur, Kinas och Indiens uppsving, EU:s
utveckling mot en federation, Rysslands rörelse bort från demokrati.
Här hemma har exportföretagen gått på högvarv och inkomsterna stigit kraftigt, samtidigt som räntan och inflationen pressats ner. Vår inrikespolitik har parats ihop med EU-familjen. Ett svenskt statsråd måste ständigt följa vad som sker i Bryssel för att kunna formulera sin egen dagordning.
Allt detta har skett under Göran Perssons tid som statsminister. Det är en politisk scenförändring som väcker tankar och kräver ställningstaganden. Men när Persson talar förtroligt med Erik Fichtelius handlar ytterst lite om detta historiska skifte.
Av de tre timmar som SVT visat i veckan har kanske 20 procent berört politik och idéer. Resten är taktik, relationer och personomdömen, inte sällan nedlåtande kommentarer om före detta ministrar.
Det är möjligt att Fichtelius fört in Persson på detta spår, alternativt klippt honom ofördelaktigt. Oavsett vilket borde SVT publicera hela det oredigerade materialet på sin hemsida, inklusive kompletta utskrifter, så att tittarna kan göra sin egen bedömning.
Samtidigt är utläggningarna om andra kolleger så många att det är svårt att tro på tesen om oschyst redigering. Detta är Göran Persson. Han drar sig inte för att sparka på flera av sina underlydande medan han prisar mäktiga internationella ledare, uteslutande män.
Denna personfixering säger naturligtvis en del om Perssons ledarskap. Men vad den framför allt visar är ett bristande intresse för de stora samhällsfrågorna.
Idélösheten är det bestående minnet efter en vecka med Ordförande Persson.