Båstad. Både filmaren Fredrik Gertten och Lilla filmfestivalen var att gratulera när det amerikanska bananbolaget Dole reagerade. Plötsligt hade årets festival ett hett politiskt innehåll och filmen ”Bananas” fick två visningar.

Filmens huvudperson fyller väl alla fördomar om vad det amerikanska advokatyrket går ut på – under åkallan av de högsta principer göra sig ett namn och tjäna pengar, mycket pengar.

De nicaraguanska bananarbetarna är möjligen en väg till de stora pengarna. ”Bananas” hjälte Juan Domínguez har åtskilliga kolleger/konkurrenter som letar efter de ”rätta” fallen bland alla trasiga, sjukliga, olyckliga människor i de mellanamerikanska plantagebyarna. Men det är väldigt svårt att hitta något juridiskt hållbart.

Fast här öppnar sig en glänta: Dole fortsatte att använda ett besprutningsmedel också sedan dess skadliga verkningar blivit uppenbara och tillverkaren svurit sig fri från eventuella skadeståndskrav. Men filmens advokat borrar inte vidare på det spåret.

Det kan knappast ha varit det faktum att Fredrik Gertten låter dessa människor tala som oroar Dole. Men hur Dole resonerar får vi faktiskt inte veta något om, företagets advokat orerar visserligen med advokatseriernas lätt hotfulla yvighet, men det tillför inget i sak.

Med sin stämning mot ett litet svenskt filmföretag visar emellertid Dole att dess sak verkligen är sjuk.

Amerikanska storföretag är sannolikt inte mer hänsynslösa än andra, men dels verkar de i en speciell juristkultur, dels har de likt Dole haft speciella relationer till de styrande i andra länder. Därigenom har de fått för sig att världen ska spela efter deras regler. Alltför länge har alltför många accepterat den inställningen.

Något Bananas-stopp blev det inte i Båstad. Och blir det rimligen inte någon annanstans heller.