Signerat – Gunnar Jonsson.
Det minsta man kan begära av en skatt är att den fungerar. På 40 år har ingen visat att Tobinskatten på finansiella transaktioner klarar ribban.
EU-kommissionen står ändå fast vid en pålaga på handel med aktier, obligationer och derivat. Procentsatserna låter låga men bedömningen är att det ger 55 miljarder euro om året.
Genialt nog slås två flugor i en smäll: hungrande EU-kassor fylls på och onödig spekulation stävjas. Dessvärre motverkar syftena varandra. Det kan jämföras med när regeringar påstår att de höjer tobaksskatten för att folk ska sluta röka, men hoppas att de fortsätter.
Huvudinvändningen är dock att handeln flyttar (New York, Hongkong, Zürich) om skatten bara införs i EU. Varken USA, Kina eller Caymanöarna är sugna på ett globalt system. Minnet av den svenska valpskatten på 80-talet är förfärande: investerarna flydde och intäkterna uteblev.
Dessutom säger britterna veto, för 70 procent av skatten skulle tas in i Londons City. Återstår möjligen euroområdet, om Angela Merkel får med sig tyska regeringen. När president Nicolas Sarkozy nu vill införa skatten bara i Frankrike, redan i februari, undrar man hur det står till. Men Sarkozy vill bli återvald i april och ska visa hur tuff han är mot marknaderna. Skattens innersta väsen framträder: politisk opportunism.
EU-kommissionen brukar stå på den inre marknadens sida, men ser en möjlighet att utöka sin egen budget. Då rasar alla ekonomiska argument.
Och både Sarkozy och Merkel inbillar sig att dagens kris beror på att spekulanter konspirerat mot euron. Marknaden ska helst agera till stöd för deras egna kloka åtgärder. Ingen bör alltså satsa på att en kurs går ned eller att Grekland gör bankrutt, hur välgrundad gissningen än är.
Sedan blir det riktigt obegripligt. Kommissionen tror själv att skatten på EU-valpar skulle minska BNP på lång sikt med mellan 0,5 och 1,8 procent. En ny lågkonjunktur står för dörren och Medelhavsländerna dignar under skulder. I ett sådant läge synes förslaget rent svagsint.
I slutändan kan Europa förlora mer än man vinner i skatteintäkter. Efter valet kanske även Sarkozy förstår resonemanget.