Signerat – Annika Ström Melin.
På tisdagen var det tröttsamt att följa uttalandena från Ankara. Turkiets premiärminister Erdogan kritiserade Frankrike och tog i så att han nästan sprack. Det är ”diskriminerande” och ”rasistiskt” att kriminalisera förnekelse av folkmordet på armenierna, hävdade han. De som står bakom beslutet kommer att “titta åt andra hållet när fascismen närmar sig Europa”. Säger vem?
Däremot aktade sig Erdogan noga för att använda ordet ”yttrandefrihet”, vilket är begripligt. Hyckleriet skulle annars ha blivit alltför uppenbart.
Erdogan leder ett land där journalister och forskare fortfarande kan ställas inför rätta om de tar upp det armeniska folkmordet. Därför har Turkiet upprepade gånger fällts för brott mot yttrandefriheten i Europadomstolen. Senast det skedde var förra året i en dom som gällde historikern Taner Akcam, som förhindrats att skriva om 1915 års folkmord.
Men nu ska alltså Frankrike förbjuda förnekelse av något som kan vara kriminellt att hävda i Turkiet. Så snurrig blir världen när yttrandefriheten begränsas kring ett ämne som tvärtom skulle behöva belysas, studeras och diskuteras mer.
Men många europeiska länder – bland dem Tyskland, Frankrike, Österrike och Polen – förbjuder förnekelse av Förintelsen! Så lyder den vanliga invändningen.
Det finns begripliga historiska skäl för att dessa länder vill förhindra återkomsten av en politisk kraft som nästan lyckades krossa dem.
Ändå borde det inte finnas något tvivel om att både samhälle och människor egentligen mår bäst om ordet är så fritt som möjligt. Det mest effektiva sättet att få bort destruktiva tankar är att presentera bättre, mer genomtänkta och väl underbyggda argument.
Vissa gränser måste förstås finnas. Ett klassiskt exempel presenterades redan av John Stuart Mill: Om en majshandlare påstås orsaka svält bland fattiga är det stor skillnad om den anklagelsen framförs i en tidningsartikel eller av en uppretad folksamling framför majshandlarens hus.
I princip gäller dock fortfarande slutsatsen som sägs ha formulerats av Voltaire: ”Jag föraktar dina åsikter, men är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem.” Så märkligt att Frankrike verkar ha glömt bort de kloka orden.