Ska den som bor i äldreboende ha rätt att komma ut i friska luften varje dag? Få välja mellan olika maträtter i stället för att alltid nöja sig med det enda som serveras? Jamen, javisst! Folkpartiets ordförande Jan Björklund och socialpolitiska talesperson Barbro Westerholm valde att, på partiets dag, presentera ett antal förslag till framtida allianspolitik vilka är tämligen okontroversiella.
Okontroversiella – men, förstås, viktiga.
Konstruktionen med en morotsmiljard – som kommunerna får del av om de ansluter sig till och huvudsakligen lever upp till garantierna – har sina fördelar. Inte minst är det ett fiffigt sätt att undvika lagstiftning och större inskränkningar i det kommunala självstyret.
För alla partier är valet av utspel i Almedalen viktigt. Viktigt på så vis att det är en prioritering som får garanterad uppmärksamhet. Det tolkas, synas, pusslas in i gissningar om större strategier.
Försöker Folkpartiet locka tillbaka partilösa socialliberaler? Är det här ett försök att bredda sig? Opinionsanalyser har visat att partiet i mångt och mycket uppfattas som en enfrågerörelse med en ensam major i spetsen. Att utspelet är ett sätt att försöka stjäla väljare från andra politiska partier, företrädesvis Kristdemokraterna, har föreslagits. Men om så är fallet måste kablarna kopplas om i centraldatorn. Hur tänkte sig Björklund vinna valet om kollegan Göran Hägglund tvingas lämna riksdagen?
Ett alternativ kan vara – och håll i hatten – att det här faktiskt är en fråga som partiets företrädare tycker är viktig. Att det inte primärt är en fråga om taktik och positionerande, utan om verklig politisk ambition. Oavsett vilket – Barbro Westerholms engagemang kan inte ifrågasättas. Det är så där alldeles genuint socialliberalt. Att ställa krav kan ibland vara att bry sig. Att inteckna en tiondel av reformutrymmet i en äldrepolitisk omsorgsfråga är också att bry sig. Faktiskt lite mer än så, till och med.