Signerat – Gunnar Jonsson.
Vi har sett det förut. Partierna är sinsemellan och internt splittrade, känsloladdade diskussioner böljar i åratal, inget händer. Till slut avsäger sig politikerna sitt ansvar och skickar frågan till folkomröstning.
Nu handlar det om vänsterblocket. De rödgröna partierna har misslyckats med att komma överens om Förbifart Stockholm. Den geniala lösningen: folket ska avgöra åt dem, om två år.
Förbifarten är dyr, 28 miljarder kronor beräknas den planerade motorvägsleden kosta. Invändningar finns av miljöskäl. Men det är inte därför Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet plötsligt vill ha folkomröstning.
Skälet är att det är omöjligt för S att säga nej, lika omöjligt för MP och V att säga ja, och att det ändå måste se ut som om de rödgröna kan regera både riket och Stockholm tillsammans. På det här sättet göms frågan undan till efter höstens val.
För tre veckor sedan var Carin Jämtin, oppositionsborgarråd i Stockholms stad, kategorisk: ”Vi kan inte se hur man kan lösa trängseln i bil- eller kollektivtrafiken om man inte bygger Förbifart Stockholm”, sa hon i DN. Månne hoppas S att en helomvändning låter partiet låna lite av MP:s medvind i opinionsmätningarna.
Om man nu ska ha folkomröstningar ska alternativen vara tydliga. Vägar eller kollektivtrafik kan tyckas klara det kriteriet. Men Stockholm behöver både och, vad MP och V än tycker. Att regionen skulle reda sig med bara det ena är lätt utopiskt.
Folkomröstningen i Stockholm om trängselskatten 2006 borde vara ett avskräckande exempel. Vägen dit kantades av politiskt och juridiskt slarv, budskapen på valsedlarna var vinklade. Eftersom det handlade om en skatt ägde egentligen riksdagen och inte kommunen frågan.
Här ska ”regionen”, definierad som Stockholms län, tycka till om en motorväg som inte ens blir en myrstig utan statliga beslut och pengar.
Folket borde säga nej till en folkomröstning om Förbifarten.