”Det har hänt förr”, säger oppositionsborgarrådet Carin Jämtin (SvD 3/8) och liknar den folkomröstning om Förbifart Stockholm som de rödgröna enats om vid folkomröstningen om EU.
Hon har rätt – och samtidigt fullständigt fel. Visst har det hänt förr att politiker som inte kunnat komma överens utnyttjat folkomröstning som en nödutgång. Det gjorde till exempel Olof Palme 1979 efter kärnkraftsolyckan i Harrisburg.
Men Carin Jämtin drar en helt annan parallell. Och det är lätt att förstå varför. Medan kärnkraftsomröstningen ännu 30 år efteråt är starkt ifrågasatt framstår EU-omröstningen som det goda exemplet.
Det finns fortfarande de som sörjer utgången. Men ytterst få anser att det var fel att den hölls eller att frågan var felformulerad. Landet stod inför ett rättsligt och politiskt vägval utöver det vanliga. Att då låta folket få den direkta frågan om steget skulle tas var både demokratiskt och konstitutionellt rimligt.
De rödgrönas idé att kommunerna i Stockholmsregionen ska åläggas att folkomrösta om en motorväg är av helt annat slag. Egentligen är det inte ens riktigt rättvist att jämföra den med 1980 års kärnkraftsomröstning.
Sverige, som hade satsat hårt på kärnkraft, var efter kärnkraftsolyckan i Harrisburg energipolitiskt sårbart. Naturligtvis värnade Palme sitt parti och ville hålla en het potatis ifrån sig. Men han ansåg sig sannolikt också minska risken för en akut energipolitisk kris när han valde att låta frågan avgöras i en folkomröstning.
Kringfartsleden runt Stockholm utgör inte något nationellt dilemma av sådant slag. Det är inte heller en fråga som låter sig reduceras till två tydliga alternativ. Medan den raka frågan ”ja eller nej” skulle gynna jasidan, bäddar de rödgrönas försök att skapa ett val mellan motorväg och kollektivtrafik för svåra tolkningstvister.
Enda skälet att de rödgröna vill hålla en folkomröstning är att de inte lyckats komma överens i sakfrågan. Och det är ett mycket svagt skäl. De visar bristande respekt såväl för Stockholm som för folkomröstningsinstitutet.
Det borde väljarna komma ihåg – och straffa.