Man vill gärna tro att debattklimatet i Sverige är öppet, att många åsikter ryms i det offentliga rummet. Sen inträffar de där små händelserna, som får en att undra hur det egentligen är fatt med mångfalden i landet.
Ta exemplet Norrbottensteatern och dess bok om jämställdhet. Den innehöll intervjuer med föreläsare som teatern anlitat under det tvååriga jämställdhetsprojektet "tvärkrock". Men när länsstyrelsens jämställdhetsdirektör Britt-Marie Lugnet-Häggberg upptäckte att den kända hjärnforskaren Annica Dahlström ingick i boken, hotade hon att dra in finansieringen.
"Vår svenska jämställdhetspolitik bygger på att vi är lika och socialiseras in i olika könsroller", deklarerade Britt-Marie Lugnet-Häggberg i onsdagens DN. "Annica Dahlström är särartsfeministisk och utgår från att pojkar och flickor är helt olika. Länsstyrelsen kan inte ge ut ett material med den uppfattningen."
Man skulle kunna tro att jämställdhetsdirektören behagade skämta. Men det gör hon inte. Av en intervju i Norrbottens-Kuriren (10/2) framgår att Lugnet-Häggberg menar allvar.
Sveriges riksdag har tydligen bestämt att det inte finns några biologiska skillnader mellan pojkar och flickor (alla könsmönster är socialt konstruerade), och eftersom länsstyrelsen företräder den officiella politiken blir Dahlströms biologiska utgångspunkt omöjlig.
Vad är det då Annica Dahlström sagt som är så förgripligt? Det kan knappast vara svaret på den första intervjufrågan, där hon slår fast att jämställdhet, lika värde, alltid varit helt självklart för henne. Inte heller lär det vara det andra svaret, i vilket Dahlström berättar om sina kvinnliga förebilder på området (nobelpristagaren Rita Levi-Montalcini och Dolly Parton).
Nej, det som länsstyrelsen reagerat mot är att hjärnforskaren Dahlström dristat sig att påpeka att flickor och pojkar är olika, och att samhället skall ha respekt för olikheter. Det handlar inte om alla män, alla kvinnor - tillägger Dahlström - utan den statistiska merparten.
Detta är hennes synsätt, ett förväntat perspektiv för en person som är professor i histologi och neurobiologi. Man behöver inte dela det för att förundras över länsstyrelsens censuriver.
Vore det inte enklare om staten förbjöd biologisk forskning i stället för att ha tankepoliser på lönelistorna?
peter.wolodarski@dn.se
Fotnot. Hela den censurerade intervjun med Annica Dahlström kan läsas på www.dn.se/ledare