Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ledare

Förföljda kristna: Den viskande kyrkan

Kristna mördas och fördrivs i Mellanöstern. Men Svenska kyrkan tycks mest upptagen med att kritisera Israel – det säkraste landet i regionen för en kristen.

Den senaste tiden har insikten sakta vuxit om ett av de värsta brotten i  modern tid. Det handlar om den globala förföljelsen av kristna minoriteter. Från att tystnaden varit ekande skrivs det nu böcker, publiceras debattinlägg och hålls seminarier. Uppvaknandet är senkommet men mycket välkommet.

De fakta som finns är lättillgängliga för den som är det minsta intresserad. Organisationen Open Doors publicerar regelbundna rapporter i ämnet. Dess årssammanställning för 2013, World watch list, kom i januari: 230 miljoner kristna drabbades av någon sorts förföljelse för sin tro.

”Förföljelsen av kristna blir allt mer intensiv i allt fler länder”, skriver organisationen. Till de farligaste platserna att vara kristen på hör två av de platser där religionen allra först fick fäste, Syrien och Irak.

Kristna mördas och massfördrivs från områden där de funnits i 2.000 år. Att förföljelsen sker där kristendom, judendom och islam (med vissa blodiga undantag) samexisterat i sekler är extra smärtsamt. Inbördeskriget i Syrien och konflikterna i  Irak har skapat perfekt jordmån för våldsbenägen islamism.

I Västeuropa, inte minst i Sverige, lever kristna i välstånd och fred. Röst- och resursstarka samfund som Svenska kyrkan har alla möjligheter att uttrycka sin omsorg om sina blödande bröder och systrar i  öst. Men är så fallet?

Förra veckan skrev Folkpartisten Fredrik Malm en debattartikel i Kyrkans tidning, där han kritiserade Svenska kyrkans krav på ursprungsmärkning av israeliska apelsiner. Diskussionen är inte ny. Ärkebiskop Anders Wejryd talade härom året i Aftonbladet om märkningen, och kampen mot israeliska bosättningar på Västbanken, som ”en fråga om kristna palestiniers möjlighet att stanna i Västbanken.”

Vad gäller kristnas rätt att stanna i sina ursprungshem i Mellanöstern finns, kan man tycka, betydligt värre bovar än Israel. Men visst, man kan ha flera tankar i huvudet samtidigt. Det går utmärkt att kritisera Israels agerande gentemot palestinierna och samtidigt höja rösten för förföljda kristna i  dess grannländer. Men hur ser Svenska kyrkans engagemang ut i praktiken?

På hemsidan hade man kunnat förvänta sig en stor banderoll med vädjan om akut stöd till de förföljda. I  stället får man klicka sig fram genom en lång rad länkar innan man till slut hamnar på sidan ”För fred i Israel och Palestina”. Där finns tre länkar: Två handlar om utsatta palestinier i Israel, på Västbanken och i Gaza. Den tredje har titeln ”Stöd till förföljda kristna i  Mellanöstern”.

Halleluja.

Här går det utmärkt att invända att layouten på en hemsida inte är det viktigaste kriteriet på engagemang. Nej, Svenska kyrkan bedriver också olika insamlingsprojekt, närmare bestämt 35 sådana. Två handlar om Mellan­östern: ”Jerusalem – Stöd livsviktig vård för palestinier” samt ”Palestina – Ge palestinska ungdomar ett yrke”.

Ärkebiskop Anders Wejryd har precis besökt kristna i Pakistan. Det är en utmärkt markering för en annan hårt prövad minoritet.

Vågar man uttrycka hopp om att besöket är ett trendbrott, en försiktig viskning som i tystnaden prövar om rösten bär?

Jag tillhör själv inte Svenska kyrkan och är därför inte den bästa bedömaren av vad som ska prioriteras i dess inter­nationella verksamhet. I stället bör de många aktiva medlemmarna ställa sig frågorna: Är ni nöjda med sakernas tillstånd? Är prioriteringen den rätta? Tycker ni att denna stora, vördnadsvärda organisation tar sitt ansvar och med tillräckligt hög och passionerad röst skriker ut sin vrede mot behandlingen av trosfränder i  kristen­domens födelsetrakter?

Om inte kanske det är dags att ni ­själva gör era röster hörda. Tiden börjar bli knapp. Boken ”The global war on Christians” av John L Allen Jr (2013) slår fast att de arabiska kristna har minskat från 20 till 5 procent av befolkningen i Mellanöstern på hundra år. Nu är de tolv miljoner, en bedömning är att antalet kommer att vara sex miljoner om 50 år.

Samme författare behandlar för övrigt bekymrat de palestinska kristnas utsatthet i de ockuperade områdena, men hävdar också att ”kristna åtnjuter större fysisk säkerhet och handlings­frihet i Israel än på de flesta andra platser i Mellanöstern”.

Två tankar. Samtidigt.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.