Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

Förgiftad eurodebatt

Den aggressiva kampanjen mot euron och EU verkar lyckligtvis inte vara någon valvinnare, men Geert Wilders borde ändå få mothugg.

Plötsligt står Geert Wilders framför mig. Biffiga livvakter bildar en rörlig och skyddande mur kring den ständigt mordhotade ledaren för den nederländska högerpopulismen, men han är huvudet högre än alla andra och ler rakt in i min kamera.

Blicken är skarp och vaken. Wilders ser inte alls ut som den clown det uppborstade, blonderade håret kan ge intryck av för den som tidigare enbart sett honom på bild.

Han är en skicklig propagandist som säger nej till flertalet intervjuer. I stället levererar han korta utfall på Twitter som kittlar opinionen. För en politisk provokatör som struntar i att belägga sina påståenden är mikrobloggen en perfekt arena.

Men nu går han längs gågatan i den nederländska staden Tilburgs idylliska centrum. Människor flockas när Wilders gör ett av sina sällsynta och flyktiga offentliga framträdanden.

En medelålders man med tatueringar på hela överkroppen står bredvid mig och förklarar varför han tänker lägga sin röst på Wilders: ”Grekland ska inte ha mer pengar av oss! Och polackerna ska ut.”

Budskapet har tydligen gått fram. Inför morgondagens val hetsar Geert Wilders inte lika intensivt mot islam som tidigare, utan lägger allt politiskt krut på kravet att Nederländerna ska lämna både euron och EU. Partiets groteskt överdrivna men suggestivt utformade valfilm har slutklämmen: ”Nu är det nog. Ut ur euron! Ut ur EU.”

Den här gången verkar det dock som om Wilders har gått för långt. I en handelsberoende nation där 70 procent av exporten går till andra euroländer skapar utträdesparollerna begriplig nervositet. Opinionsmätningarna tyder på att Wilders parti PVV kommer att tappa några mandat och positionen som landets tredje största parti.

Årets uppstickare är i stället Socialistpartiet, en maoistisk sekt från 1970-talet som ersatte hammaren och skäran med en röd tomat. Partiets ledare Emile Roemer har en snäll och lite godtrogen uppsyn som tydligen gör honom populär. Socialistpartiet vill också att Nederländerna ska lämna euron – men inte EU – och fick flest röster av alla i vissa av sommarens opinionsmätningar. Men nu minskar stödet.

Många väljare är fortfarande osäkra, men den avgörande kampen verkar stå mellan avgående premiärminister Mark Ruttes högerliberala parti VVD och Socialdemokraterna, vars ledare Diederik Samsom får höga förtroendesiffror.

Rutte och Samsom försvarar – i princip – fortsatt euromedlemskap, men utmanas från höger och vänster. Wilders pressar Rutte som lovar att Grekland inte ska få några fler räddningslån. Och när Diederik Samsom vill ge Grekland mer tid för att genomföra besparingarna angrips han av nästan alla andra.

Utspelen följs med nervöst intresse i Bryssel. Kommissionens förslag om en bankunion skulle ha kommit i morgon, men presentationen har skjutits upp en vecka för att inte valet ska påverkas. Den märkliga tanken bakom hemlighetsmakeriet är tydligen att väljarna inte ska uppröras.

Men öppenhet och goda argument är det enda som kan rädda euron – och EU. Wilders måste få mothugg och det finns gott om användbar statistik.

Hantverkarna från Polen och andra länder i östra EU lever till exempel inte alls på bidrag utan har jobb och arbetar hårt. Nederländerna tjänar på den fria rörligheten.

Faktum är också att det nederländska kungariket håller på att förvandlas till ett emigrantland. Migrationsnettot visar fortfarande ett litet plus – förra året flyttade 26.000 fler till landet – men trenden är tydlig: emigrationen ökar mest. Det är väl därför Wilders inte skanderar lika högt om dessa frågor.

Att populister både till höger och vänster tappar mark inför valet i morgon kan tolkas som ett hoppfullt tecken på att väljarna inser vad som står på spel. Efter att ha följt den förgiftade valdebatten kan man ändå undra hur det ska gå för euron – och EU.