Ändrar Socialdemokraterna synen på arbetskraftinvandring till Sverige? Det vore på tiden – och en omsvängning verkar vara på gång.
Plötsligt inträffade något oväntat. Det hände under en välbesökt konferens som nätverket för Europaforskning arrangerade i Stockholm i onsdags eftermiddag.
Efter några timmars samtal om nätverkets årsbok hade syret precis börjat ta slut i Norra latins stora aula.
Flera av forskarna som skrivit om ”Arbetslöshet, migrationspolitik och nationalism” hade presenterat intressanta resultat och synpunkter, men det var stundtals svårt att hålla sig vaken.
Professorn i sociologi som specialiserat sig på europeiska högerpopulistiska partier förklarade till exempel, utan att verka generad, att han ”inte var särskilt uppdaterad” på italienska Lega nord och inte heller på ungerska Jobbik. Gäsp.
Som avslutning bjöds sedan migrationsminister Tobias Billström (M), Miljöpartiets språkrör Åsa Romson och Socialdemokraternas Ylva Johansson upp på scenen.
Det skulle bli politisk diskussion och jag förväntade mig väl kända argument i en bekant föreställning.
Sedan regeringen tillsammans med MP drev igenom de nya och öppnare reglerna för arbetskraftsinvandring i december 2008 har uppgörelsen kritiserats hårt av S vid många tillfällen.
Det nya systemet leder till lönedumpning! En skojarmarknad har vuxit fram där fattiga människor lockas till Sverige för att utnyttjas!
Så brukar argumentationen från S och facket låta.
Senast för några dagar sedan krävde Hotell- och restaurangfacket en återgång till de gamla reglerna med en myndighetsstyrd behovsprövning och fackligt godkännande innan arbetstillstånd beviljas. Men när Ylva Johansson fick ordet vaknade jag till.
Hon upprepade först S krav på skärpt kontroll, men fortsatte sedan med hög och tydlig röst att konstatera:
– Rörlighet behövs.
Och sedan lade hon till:
– Att människor kommer hit för att arbeta är inte problemet. Antalet jobb är inte statiskt, invandring leder till en dynamisk utveckling.
Och sist men inte minst:
– Det är bra att man inte har behovsprövning längre.
Sammantaget lät det som en ordentlig omsvängning i synen på de nya reglerna för arbetskraftsinvandring.
Visserligen finns en del kvarvarande åsiktsskillnader mellan regeringen/Miljöpartiet och S.
Ylva Johansson vill till exempel att arbetskraftstillstånden ska vara rättsligt bindande. Samt att Migrationsverket och/eller Arbetsmiljöverket ska göra inspektioner och kontrollera att arbetsgivarna håller sina löften rörande löner och andra arbetsvillkor.
Men om Socialdemokraterna numera håller med om att det är arbetsgivarna som ska avgöra om invandring behövs borde det också vara möjligt att komma överens om hur systemets brister ska rättas till.
Det förekommer utan tvivel upprörande och skamlöst utnyttjande. Oseriösa företag lovar lön enligt kollektivavtal, men struntar sedan i löftet och tvingar invandrarna att arbeta långa dagar för eländig betalning. Missbruket måste stävjas, annars undergrävs tilltron till hela systemet. Migrationsverket har redan på egen hand beslutat om skärpta regler – som dock verkar onödigt tuffa.
Det har införts krav på att företag som söker arbetstillstånd ska visa att det kan betala två årslöner, vilket riskerar att bli avskräckande. Kontroll i efterhand verkar både enklare och rimligare.
I huvudsak innebär ändå de nya reglerna för invandring en stor förbättring. En utvärdering från OECD som publicerades i december förra året konstaterar att Sverige har blivit det öppnaste landet i västvärlden. Och för det får vårt land beröm.
Invandringen har inte ökat dramatiskt. 2006 beviljades ungefär 6.000 arbetstillstånd, förra året ungefär 11.000. Skillnaden är att det har blivit betydligt mindre krångligt för dataspecialister, sjuksköterskor, slaktare och städare att komma hit för att arbeta.
Sverige går alltså mot strömmen i Europa och hela västvärlden och tar bort gränshinder i stället för att bygga murarna ännu högre. Så bra om också Socialdemokraterna inser att det är något att vara stolt över.