Som vuxen kan man retuscher barndomsminnen. Man tar bort vissa delar och framhäva annat som stämmer bättre med de värderingar man har som vuxen.
Kanske var det helt enkelt äventyret som lockade när jag som barn mötte Tintin. Men jag tror att det också var något annat. Detaljrikedomen gav inte bara en känsla av att det var på riktigt. Den väckte också nyfikenhet. Världen var myllrande och ibland svårbegriplig. Men med ett öppet sinne kunde man tillsammans med Tintin övervinna alla svårigheter.
Sådan var grundtonen inte minst i album som "Blå lotus", som utspelar sig i Shanghai, och "Tintin i Tibet".
Att Tintin skulle vara rasist och Tintinalbum något farligt som borde lyftas ut från bibliotek och bokhandlar är svårsmält för alla som gillat den nyfikne, öppne Tintin och hans hängivne skapare. När jag hör att ett Tintinalbum JK-anmälts för hets mot folkgrupp vill jag ropa: Lögn! Vilken absurd beskyllning!
En annan försvarslinje vore att hävda att censur alltid är fel. Men frågan är inte riktigt så enkel.
Afrosvenskarnas riksförbund har rätt när de hävdar att "Tintin i Kongo" framställer afrikanerna som mindre vetande och inkapabla att ta hand om sig själva.
Till historien hör också att Hergés hemland Belgien var en av de allra brutalaste kolonialmakterna.
Om "Tintin i Kongo" hade varit det enda Hergé skrivit är jag övertygad om att den varken hade tryckts om eller funnits på bibliotek. Albumet är inte bara fördomsfullt utan håller också låg kvalitet. Episoder staplas på varandra. Miljöskildringen är klichéartad.
Men vad Afrosvenskarnas riksförbund och andra kritiker nu missar är att "Tintin i Kongo" är en del av något större. Hergés författarskap spänner över ett halvt sekel. Han utvecklas och förändras.
Förlaget hade mycket väl kunnat undanta de tidiga albumen "Tintin i Sovjet" och "Tintin i Kongo" för att de är mindre genomarbetade än de senare och avviker alltför mycket från serien i övrigt.
Det hade varit en fullt försvarbar hållning. Men den väg som valdes är bättre. Nu har vi alla fått möjlighet att bedöma hela Hergés författarskap. Vi kan klandra honom för hans tillkortakommanden och fördomsfullhet. Vi kan också se skillnaderna i stil och ton mellan de tidiga äventyren och de som följde.
Men barnen då? Luras inte de in i en rasistisk föreställningsvärld? Jag tror inte det. Även barn har förmågan att reflektera. Läser de fler Tintinalbum finner de snart att "Tintin i Kongo" inte passar in. Och kan man tänka sig en bättre ingång för vuxna som vill samtala med barnen om andra kulturer, om fördomar, rasism och kolonialism? johannes.aman@dn.se