Ledarna för världens rikaste länder i G 8-gruppen har många kriser att tackla när de i dag träffas i staden L’Aquila i Italien. Statsminister Fredrik Reinfeldt är på plats bland högdjuren, i sin roll som EU-ordförande. Han hoppas på konkreta åtgärder om klimatet och med president Obamas engagagemang i frågan kan det gå vägen.
På dagordningen står också finanskris, kärnvapenhot, internationell handel och utvecklingsbistånd till Afrika. Gruppen har tidigare lovat att fördubbla sitt stöd till Afrika, men bland andra har inte Italien levt upp till sina åtaganden.
På senare år har G 8, som startade som en middagsklubb 1975, överskuggats av G 20 där numera ekonomiska stormakter som Kina och Indien ingår.
För den pressade Berlusconi är mötet ett utmärkt tillfälle att vända bort ljuset från sina egna skandaler. Nu senast skilsmässa och lättklädda unga damer. L’Aquila drabbades svårt av en jordbävning i april då 300 människor dog. Den senaste veckan har flera skalv noterats.
Ändå får den traumatiserade staden stå som G 8-värd. Berlusconi vill undvika att antiglobaliseringsprotester stjäl rampljuset på samma sätt som i Genua 2001. Att kasta sten och slåss mot polis bland de hemlösa i L’Aquilas tältläger blir svårt.
Italien har gigantiska strukturella problem, som den sminkade premiärministern inte tar tag i. Utöver svårigheterna med maffian så är ekonomin rutten. Statsskulden överstiger vida EU:s regler och uppgår nu till 106 procent av BNP.
Produktiviteten har sjunkit konstant sedan år 2000. Landet som helhet blir alltså sämre på att producera varor och tjänster varje år. Samtidigt stiger lönerna. Tillsammans urholkar det Italiens globala konkurrenskraft.
För ett utvecklat industriland är det en katastrof. Eftersom reformerna av den genomreglerade ekonomin och arbetsmarknaden drar ut på tiden riskerar Italien att hota hela eurosamarbetet.
Tills vidare får italienarna hålla till godo med clownen Berlusconi. Italien, och Europa, förtjänar bättre.