Signerat - Barbro Hedvall.
Planerna på en gasledning i Östersjön mellan Ryssland och Tyskland ger svenska politiker beröringsskräck. Så kunde i vart fall gårdagens inslag i radions Eko tolkas om riksdagsledamöterna som avstår från att delta i konferens i Sankt Petersburg.
Det är mycket sannolikt att detta evenemang är en ren övertalningsoperation och att det är klokt och rätt att avstå. Men intressant var att lyssna till hur de intervjuade politikerna betonade sin totala icke-makt över ärendet. Det handlar om en prövning enligt miljölagstiftningen och inget annat.
Den hållningen intog redan den socialdemokratiska regeringen sedan gasledningen ”upptäckts” i debatten under sommaren 2006. Sedan har alliansregeringen kunnat ge samma svar: Vi får se vad miljöprövningen ger. Denna prövning fortgår alltjämt, och kan tänkas vara klar i höst.
Då har projektet pågått i fyra år, förberedelserna har kommit en bra bit. Och även om riksdagsledamöter inte behöver ta ställning kan den svenska regeringen inte komma undan. Hur sannolikt är det då att svaret blir ett nej till gasledningen? Inte särskilt.
För även om denna process påminner om andra liknande kring kärnkraften och Öresundsbron så tar den svenska regeringen nu ställning som EU-medlem och det i en fråga som förutom Ryssland angår flera andra EU-medlemmar. Tyskland och Nederländerna är delägare i gasföretaget, Polen och de baltiska staterna är kritiska därför att gasledningen går dem förbi. De fruktar att bli utlämnade åt Ryssland för sin energiimport. En elkabel under Östersjön till Baltikum och en gasledning från Norge ner till Polen som ingår i EU:s senaste krispaket kan ses som uttryck för att EU-kollegerna förstår deras situation.
Med dessa ledningar tappar den svenska regeringen ett fikonlöv. Det går inte att dra ut på gasbeslutet med hänvisning till solidaritet med dessa EU-kamrater. Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer det inte längre att gå att ducka för gasbeslutet. Den dagen kommer det inte heller att handla enbart om att tillämpa svensk miljölagstiftning. Däremot lär det visa sig att en miljöprövning ännu en gång bara tjänat till att skjuta på ett beslut som ändå måste fattas.