Priset på råolja har mer än fördubblats under loppet av ett år. Oljeprischocken ställer till problem för världsekonomin på kort sikt. Men sett i ett längre perspektiv överväger fördelarna med ett oljepris på en betydligt högre nivå än vad vi varit vana vid historiskt.

Olja, olja och åter olja. Just nu står oljepriset högt på agendan världen över för ekonomiska och politiska beslutsfattare och präglar råvaru- och finansmarknaderna. På börsen driver oljeprischocken upp kurserna för oljebolag men pressar kurserna för oljeberoende företag. Matkrisen är också till del orsakad av oljan som fördyrar transporterna kraftigt.

Oljepriset ger samtidigt världens centralbanker huvudvärk. Prischocken har höjt inflationen i ett läge där världsekonomin saktar in. Snabbare prisökningar hotar att stegra förväntningarna om den framtida inflationen. Löntagarna kan reagera med krav på högre lön som kompensation. Då krävs räntehöjningar för att bryta en negativ spiral. Men går ekonomin in i lågkonjunktur borde räntan i stället sänkas. Ett sådant stagflationsscenario är Ben Bernankes och Stefan Ingves värsta mardröm.

Politiskt lär oljepriset bli ett huvudnummer på kommande EU- och G 8-toppmöten. Och i USA sätter det sina spår i valrörelsen. Den republikanske presidentkandidaten John McCain vill avskaffa bensinskatten under sommaren och demokraten Hillary Clinton har anslutit sig till detta populistiska förslag.

Om råoljan var en välsignelse under 1900-talet och möjliggjorde en snabb utveckling av transporter och industri kan den bli en förbannelse under 2000-talet. Råolja är en ändlig resurs och förbränning av olja bidrar starkt till den globala uppvärmningen.

Omställningen bort från oljeberoendet måste snabbas på. Nu gör marknaden en stor del av jobbet. De höga priserna sätter igång positiva dynamiska processer. Det blir lönsammare att utveckla alternativa energikällor. Kraven ökar på att göra bensinsnålare bilmotorer. Och godstrafik med järnväg kan stärka sin konkurrenskraft mot lastbilstransporter.

Det är bättre att prischocken blir kännbar redan nu än att den slår till först längre fram. Ju mer abrupt väg bort från oljesamhället, desto större blir problemen.

Den senaste tidens häftiga prisuppgång bottnar i både efterfråge- och utbudsfaktorer, till mindre del i spekulation.

Världen har blivit akut oljetörstigare i takt med den snabba industrialiseringen i länder som Kina och Indien. Samtidigt hjälper nu höga priser till att dämpa efterfrågan från USA och andra mer utvecklade länder. Ett viktigt trendbrott skedde i USA under första kvartalet i år - för första gången sedan 1977 minskade den importerade oljans andel av den totala konsumtionen. Avgörande för det framtida priset blir hur minskad efterfrågan i den rika världen kan kompensera för ökad oljetörst i de snabbväxande utvecklingsländerna.

På utbudssidan har oron över sinande oljereserver nu fått brett genomslag. Den så kallade Peak Oil-rörelsen, som räknar med att oljeproduktionen vänder tvärt ned redan inom loppet av några år, har därmed fått vatten på sin kvarn. Sant är att oljan är en ändlig resurs. Sant är också att världens allra största oljefält nu åldras snabbt. Sedan slutet av 1970-talet har nästan inga reserver i samma storleksklass upptäckts som kan ersätta dem.

Men Peak Oil har ett alltför strikt geologiskt perspektiv. Nya prisförhållanden ändrar både vilka fyndigheter som är ekonomiskt utvinningsbara och vilka bränslen som efterfrågas. Ett tillräckligt högt pris gör ju att oljan aldrig "tar slut".

Nyligen spådde investmentbanken Goldman Sachs att oljepriset snart kan nå 200 dollar fatet. Bli inte förvånad om deras oljeanalytiker får rätt. Bli inte ledsen heller. Ett högt oljepris driver utvecklingen åt rätt håll - medan tid är.