Signerat – Annika Ström Melin.
På torsdagen fylldes Atens gator åter med demonstranter. Samtidigt har tanken på att inrätta en särskild europeisk valutafond på kort tid, och en smula oväntat, fått politiskt stöd av både Berlin och Paris och möjligen också av London. Det brukar vara ett tecken på att det kommer att bli verklighet.
Greklands ekonomiska problem tvingar EU att ta ett nytt steg ut i det okända. Vi sitter alla på första parkett och betraktar hur historien vrider sig, ännu ett stycke. Unionen förbereder sig för att ta ett jättekliv i riktning mot djupare europeisk integration.
EU utvecklas i tider av kris, skriver statsvetaren Göran von Sydow i ett av bidragen i boken ”Europaperspektiv”, de svenska Europaforskarnas årsbok. Han citerar en av världens ledande EU-forskare, amerikanen Moravcsik, som redan i augusti 2009 förklarade att ”krisen har förnyat den europeiska solidariteten och målmedvetenheten. Europa är starkare än någonsin.”
Det som hänt sedan dess förstärker Morvacsiks tes. Den ofta svårbegripliga och utdragna förhandlingsprocess som kallas EU har en märklig förmåga att anpassa sig till och utvecklas tillsammans med de problem som uppstår.
Det sker dessutom ofta i det tysta. Göran von Sydow skriver om hur överraskande lite kontrovers som uppstod när EU i höstas kom överens om nya, ganska långt gående regler för de finansiella marknaderna. Det var också ett kliv framåt, och det togs utan större uppmärksamhet.
Krisen utsätter samtidigt EU för en svår påfrestning. Unionen är en ofullbordad och därmed känslig konstruktion. Det verkar just nu inte särskilt troligt – men kanske hejdar sig unionen i steget och börjar tveka. Då kan det oavslutade bygget i stället börja krackelera.
Dramat som pågår är alltså inte grekiskt, utan europeiskt.