Signerat – Gunnar Jonsson.
Greker strejkar mot lönesänkningar. Greker demonstrerar mot nedskärningar i offentliga sektorn. Och enligt opinionsmätningar är de flesta greker emot att ta hjälp från EU och IMF, Internationella valutafonden, för att ta sig ur sin djupa skuldkris.
Det ser ut som självförnekelse, för läget blir bara värre. Kreditvärderingsinstitut har gett Grekland skräpstatus, räntorna på statsobligationer skenar, börsen rasar. För att komma till rätta med ett katastrofalt budgetunderskott och en rusande statsskuld behöver Grekland sanera ekonomin rejält och snabbt.
Marknaderna tvivlar, för Grekland har struntat i reformer länge. Och om åtstramningen går att klara, dödar den i så fall tillväxten?
De andra euroländerna har lovat ställa upp med 30 miljarder euro, och IMF höjde på onsdagen sitt bud från 15 till 25 miljarder. Men finansmarknaderna har hela tiden jagat EU:s ledare framför sig. För de vinglar, på grund av politiska hänsynstaganden som man kan önska bort men som inte försvinner för det.
Tyskland är det stora kruxet. En majoritet av tyskarna säger nej till att hjälpa de struliga grekerna. Den kristdemokratiska förbundskanslern Angela Merkel förstår att hon måste öppna portmonnän, men tänker inte sänka garden för en föga hjälpsam socialdemokratisk opposition.
För den 9 maj är det val i Tysklands största delstat Nordrhein-Westfalen med 18 miljoner invånare. Händelsevis har eurozonens ledare nu bestämt datum för ett toppmöte om Grekland till dagen efter valet.
Till dess kanske Grekland redan har snubblat ned till Hades i underjorden. Att ställa in betalningarna kan bli oundvikligt. Då får skulderna omförhandlas och skrivas ned. Exempelvis tyska och franska banker skulle göra storförluster. Smittan kan också spridas till andra länder i Sydeuropa där de offentliga finanserna hänger på gärdsgården.
Framöver ställer krisen frågan om en valutaunion är möjlig utan gemensam finanspolitik. Kortsiktigt måste grekerna inse att de behöver hjälp och européerna förstå att de måste hjälpa.