Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Gunnar Jonsson: Dags att köra förbi Miljöpartiet

Det var en härlig tid.
Det var en härlig tid. Foto: Lotta Härdelin

En storstad klarar sig inte utan vägar och flygfält. Det är ett av de ingångsvärden Stefan Löfven borde ha haft från början.

Förbifart Stockholm är ett typexempel på varför politiskt samarbete är både lätt och svårt. Å ena sidan har Socialdemokraterna och de borgerliga partierna varit överens om bygget sedan urminnes tider. Å den andra kan en kompromiss om en motorväg från punkterna A till B inte sluta med ingen väg alls.

Samarbete blir alltså knepigt om till exempel Miljöpartiet sitter i regeringen med S. Särskilt besvärligt blir det när MP ställer ultimatum om nej till Förbifarten, trots ett eget valresultat på 6,8 procent och trots att en förkrossande majoritet i riksdag, kommun och landsting vill ha den.

På torsdagen kom den logiska konsekvensen. MP släpper frågan och låter statsminister Stefan Löfven tina upp den samhällsekonomiskt galna frysningen av projektet. De gröna kan glädja sig åt att de har försenat och fördyrat det med ett par hundra miljoner kronor. Och de kan skylla allt på Alliansen i landstinget. Men att MP utgör en liten om än högljudd minoritet är ett faktum.

”En sorglig dag för Stockholm”, sa miljöminister Åsa Romson (MP) på presskonferensen. ”Jättebra beslut”, sa infrastrukturminister Anna Johansson (S) vid samma tillställning. Något ligger det i gamle Reinfeldts upprepande i valrörelsen av att de rödgröna inte hade förberett sig på att regera. I stället har Alliansen räddat både S vallöfte och vägen.

Det är möjligt att Förbifarten inte är den ideala trafiklösningen. Men det är också tänkbart att det inte finns någon perfekt ”utväg” som tillfredsställer 100 procent av folket, inklusive MP.

Storstäder kännetecknas av att det ofta är något i vägen när det ska byggas. Här kan det vara Riddarfjärden, ett hus, en park. Beslut måste ändå emellanåt fattas, och faktiskt genomföras även om inte alla blir glada. Åsikten att det är bättre att förtäta staden än att låta den breda ut sig västerut är legitim. Men det är besynnerligt att utgå från att Stockholm aldrig behöver bli större till ytan. Och inställningen går inte att kombinera med MP:s ständiga nej till både nya bostäder och annat på denna plätt.

MP vill framför allt inte bygga vägar, eftersom partiet avskyr bilar. Också denna ståndpunkt är tillåten, men går dåligt ihop med stockholmarnas behov. Både kollektivtrafik och vägar är nödvändiga för att staden ska fungera och kunna växa. Vilket bränsle bilarna körs på är en viktig men annan fråga.

Inte heller flygplan gillas av MP, och partiet tvingade med hjälp av Vänstern och Fi fram ett beslut i Stockholms stad om nedläggning av Bromma. Enligt den egna tolkningen skulle det vara stängt 2022, för att ersättas med bostäder. Stefan Löfven sa före valet att flygfältet skulle bestå, och återigen finns en massiv majoritet för det i riksdagen.

Regeringen utsåg i onsdags ändå en förhandlingsman, som ett slags tröstpresent till MP. Anders Sundström ska utröna om det går att skrota Bromma utan att det påverkar Stockholms flygtrafik negativt. Det kostar sannolikt inget mer än hans arvode.

I grunden är det inget fel att ta reda på saker, även om just detta har prövats förut. Att flytta allt flyg till Arlanda har hittills inte verkat realistiskt, och skulle kanske inte uppskattas av hela Upplands Väsby. Men det är i alla fall skillnad på att kontrollera om något är görbart och att begrava en redan påbörjad Förbifart.

Förre statsministern Göran Persson kom i söndags med goda råd till Löfven. Dumpa MP var en del av budskapet, eftersom det ägnar sig åt ”pubertal trofépolitik”. Något pris blir det inte för vare sig Förbifarten eller Bromma, men partiet har ändå satt strulstämpel på hela den rödgröna koalitionen.

Frågan är vad Löfven drar för slutsatser av det. Efter nederlaget i budgetomröstningen i riksdagen har det varit virrigt värre. Först skulle S gå till val på den rödgröna budgeten, sedan själva, därefter både ensamma och tillsammans. På Harpsund i måndags var den ”överspelade” budgeten åter så levande att den föranledde trekvarts föredragning för en uttråkad presskår.

Det borgerliga alternativ som vann i riksdagen totalsågades. I torsdagens DN hade Löfven hittat utsträckta händer igen. Inte ens traineejobben för unga var heliga längre, möjligen för att inte heller detta förslag samlar någon politisk majoritet.

Om Löfven har någon plan är det att bjuda in till samarbete och hoppas att väljarna gillar vad de tror sig höra. Dessvärre finns inte mer substans än ”prata om allt”, i hopp om att andra sidan släpper till något. Mer valtaktik än strategi.

”Samarbetsregeringen” handlar om samarbete mellan S och MP, inget annat. Inte ens det har varit särskilt lyckat.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.