Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

Dödsstraffet lever på lånad tid i USA

Det moraliska argumentet mot dödsstraff har alltid varit enkelt. En stat ska inte ta livet av sina medborgare. Barbarisk hämnd hör inte hemma i ett civiliserat samhälle, oavsett vilka ohyggligheter gärningsmannen har gjort sig skyldig till. Mördaren är en mördare, men en rättsstat kan inte vara av samma skrot och korn.

Praktiska invändningar har också kunnat radas upp. Hur ska gränsen mellan olika brott dras? De påstådda avskräckande effekterna finns inte. Och framför allt går det inte att ångra en avrättning om fel person har råkat hamna under bilan.

På åtskilliga håll lever och frodas dödsstraffet ändå. Kina är världsledande, överlägset. Statistiken är en statshemlighet, men uppskattningar brukar landa runt 3.000 avrättningar om året. Iran hade uppåt 1.000 i fjol, Saudiarabien drygt 150. Diktaturer kan man lita på, i det avseendet.

Särlingen i toppen har länge varit den stora demokratin USA, men där kämpar dödsstraffet i motvind. Enligt årsrapporten från Death Penalty Information Center avrättades 28 personer 2015, jämfört med 35 året före och toppnoteringen 98 från 1999. Bara sex delstater finns på listan. Antalet dödsdomar i landet var 49, men rekordet i modern tid från 1996 lyder på 315.

Ytterligare sex fångar i dödscellen frikändes under 2015. Totalt sedan 1973 är siffran 156. Det handlar om dna-prover och annan modern bevisning, men också om fuskande åklagare och bristfälliga rättegångar. Även den som inte ser något fel på dödsstraffet i sig måste undra hur många oskyldiga som faktiskt har mist livet. Amerikanernas stöd har minskat från 80 procent för 20 år sedan till runt 60 procent i dag. Men många kan vara förespråkare i princip, och ändå drabbas av rimligt tvivel.

I en genomgång nyligen, ”Vem mördade dödsstraffet?”, hittade tidskriften Economist många medskyldiga till den nedåtgående trenden.

Jurymedlemmar måste acceptera dödsstraffet i de fall där det är aktuellt. Ju fler dömda som senare frias, desto vanligare blir ändå tanken: tänk om jag har fel?

Offrens anhöriga funderar över om dödsstraff verkligen är bästa tänkbara återbetalning. Livstid utan chans till benådning innebär automatiskt decennier bakom lås och bom, utan att de sörjande regelbundet måste infinna sig i domstolen under överklagandeprocessen. Utomstående kan se en viktigare effekt: påföljden är inte oåterkallelig, om nya fakta skulle dyka upp.

Dödsstraffet är dyrt, och kostnaderna ökar hela tiden. Överklaganden och bättre försvarsadvokater har ökat väntetiden mellan dom och avrättning från i snitt 11 år 2004 till 18 år 2014.

Giftinjektionerna har också råkat i onåd. I flera fall har de inte fungerat som de ska och lett till en långt utdragen och motbjudande dödskamp. Det är svårt att skaffa rätt grejer. EU-regler har satt stopp för export från europeiska företag, amerikanska läkemedelsbolag vill inte riskera ett solkat varumärke. Ett par delstater har försökt köpa på grå marknader och blivit pinsamt avslöjade. Alternativen är inte heller så aptitliga: gaskammare låter för mycket förintelse, arkebusering kräver personal som skjuter människor.

Andra uppenbara orättvisor tillkommer. Dödsstraff eller inte beror på alla möjliga omständigheter, och det är ingen slump att svarta och fattiga löper större risk. Dessutom är geografin mer avgörande än brottet. Att sex delstater genomförde avrättningar 2015 innebär att 44 inte gjorde det.

Bäst vore om amerikanerna insåg att likvidering är ett brott mot vett, sans och mänskliga rättigheter. I brist på det dör dödsstraffet en plågsam död. Må det snarast få vila i frid, sörjt och saknat av ingen.