Signerat

Helkväll för omöjliga kandidater

Socialisten Sanders och den sjövilde Trump vann primärvalet i New Hampshire. Om något parti hittar förnuftet kommer det andras knäppgök att flyga in i väggen, skriver Gunnar Jonsson.

Grundtanken med de amerikanska primärvalen är egentligen rätt sund. Kandidaterna får visa sina partier vad de kan om sakfrågorna, hur väl de argumenterar i debatter och om de eventuellt har någon karisma. Processen tar sin tid. Det går att skjuta sig i foten eller överraska. Framför allt kan de tävlande visa om de har den kompetens och uthållighet som krävs för att faktiskt bli president.

Redan förut fanns illavarslande omen. De mest intresserade tenderar förstås att delta i högre grad, och primärvalen har alltmer börjat präglas av ytterkanterna. Republikanerna har drivit åt höger, Demokraterna åt vänster. Det ställer till problem. Den som vill ta hem nomineringen frestas att anpassa sig till de radikala aktivisterna på ett sätt som underminerar chansen att vinna det mittfält som behövs i slutkampen i november.

Och allt detta gäller under normala omständigheter. I år har en revolt mot allt vad etablissemang heter rasat i båda de stora partierna. Vad kandidaterna vet, om deras förslag är genomförbara, om de kan attrahera en majoritet av amerikanerna i höst – skit samma, vi ger fingret åt eliten! Missnöjet och vreden styr, oklart vart.

Resultatet såg vi i New Hampshire på tisdagen. Hos Demokraterna krossade socialisten Bernie Sanders politikproffset Hillary Clinton. Den sjövilde fastighetsmagnaten Donald Trump tog en solklar seger hos Republikanerna.

Sanders program är lättbegripligt: ned med Wall Street, låt staten ta hand om det mesta. Att göra det han säger i USA är lika realistiskt som luftslott på månen. Trump gapar och förolämpar, han är öppet rasistisk mot latinamerikaner och muslimer, han lovar diffusa stordåd för jobb och mot terrorism.

Vita arbetande män, rädda för globalisering eller invandring, lockas av både Sanders och Trump trots att den ene lovar straffskatt och den andre skatteslakt för rika.

74-årige Sanders sopade rent bland de yngre väljarna, och fick en klar majoritet till och med bland kvinnor. Clinton behagade bara välbeställda och pensionärer. Hon personifierar Washington och har en historia av smärre skandaler. Av dem som värdesatte ärlighet högst fick Sanders 91 procent av rösterna.

Det republikanska startfältet såg imponerande ut, men är fortfarande för stort. Trumps excesser har dominerat medierna, Ted Cruz äger ärkehögern. Resten har förgäves ägnat sig åt att försöka slå ut varandra. Etablissemangets män fick trots allt nästan hälften av rösterna i New Hampshire, men lika delat på fyra. Marco Rubio såg ut att vara på gång efter förövningen i Iowa, men snubblade fatalt under en tv-debatt och är tillbaka på ruta ett.

Gräsrötterna utsätter båda partierna för en väldig risk. Just nu råder samma röra här som där. Men om andra sidan hittar förnuftet kommer den egna knäppgöken att flyga in i väggen. Och alla de som ropar på ett omstörtande av gällande ordning röstar i själva verket för mer polarisering och dödläge.

Primärvalssäsongen har långt kvar. Det är tur det.