Signerat

Ingen styrsel på systemskiftet

Pedro Sánchez (till höger) träffar Spaniens kung Felipe VI.
Pedro Sánchez (till höger) träffar Spaniens kung Felipe VI. Foto: AP

Valet i Spanien gjorde slut på det gamla tvåpartisystemet. Men i det nya landskapet är det svårt att bilda regering, eftersom det är ont om koalitioner av villiga, skriver Gunnar Jonsson.

Att få ihop en regering var svårt nog i Sverige. I Spanien ter det sig nästan omöjligt efter parlamentsvalet i december. Budet har nu gått till socialistpartiet PSOE:s ledare Pedro Sánchez, men hur han ska bära sig åt för att bli premiärminister är insvept i dimma.

Det gamla tvåpartisystemet, där PSOE och borgerliga PP avlöste varandra vid makten, finns inte mer. Efterdyningarna av finanskrisen och olika mutskandaler reducerade de båda stora till oigenkännlighet. I stället gjorde liberala Ciudadanos och vänsterpopulistiska Podemos debut i parlamentet efter valet.

PP är fortfarande störst men har ont om allierade. En bred koalition med PSOE och Ciudadanos skulle gå att regera med, men det har Sánchez uteslutit. Han och PP-ledaren Mariano Rajoy konverserar knappt utan invektiv.

PSOE kan ta hjälp av Podemos, men behöver dessutom stöd av baskiska nationalister och katalanska självständighetsivrare. Eftergifter till alla skulle skapa djupa hål i statskassan och risk för ett uppstyckat Spanien. De regionala socialistledarna avskyr både Podemos och separatism. En enpartiregering, ledd av en av valets stora förlorare och tvingad till ständiga förhandlingar med ett halvdussin spretiga partner, ser inte livsduglig ut.

Så varför försöker Sánchez? Möjligen för att kunna ta åt sig äran av att i alla fall ha försökt. Sannolikt blir ändå ett nyval nödvändigt framåt sommaren. Det är inte säkert att utslaget blir tydligare, däremot kan det eliminera en del låsningar. Den stora koalitionen måste trots allt bli värd en titt, även om det kräver att både Sánchez och Rajoy försvinner från scenen.

Väljarna kan tyckas redan ha uttalat sin dom över den tidigare modellen. Men kompromisser och samarbeten låter enklare än det faktiskt är i ett fragmenterat politiskt landskap. PP och PSOE har svårt att vänja sig av med sina privilegier, men har dessutom få ekonomisk-politiska beröringsytor. Nykomlingarna Ciudadanos och Podemos har för sin del uteslutit varandra ur alla tänkbara konstellationer.

Spanien växer och arbetslösheten sjunker. Förr eller senare hotar ändå politisk förlamning att sprida sig till ekonomin.