Signerat

Irlands väljare glömmer inte krisen

Egentligen borde den irländska regeringen sitta med bra kort i fredagens val. Tillväxten har varit den högsta i euroområdet under hela mandatperioden och låg på hela 7 procent i fjol. Arbetslösheten har i stort sett halverats. Statsbudgeten är i balans, skuldberget stort men krympande.

Ändå lär koalitionen mellan borgerliga Fine Gael och Labour få det knepigt att hitta en ny majoritet. Även Irlands politiska landskap har hackats sönder, av både IRA:s gamla politiska gren Sinn Fein och diverse småpartier. Premiärminister Enda Kenny har snubblat en del under valrörelsen. Åtskilliga medborgare tycker inte att de märker av någon högkonjunktur. Och finanskrisen kastar fortfarande skuggor på olika sätt.

Valet 2011 hölls under dramatiska omständigheter. Fianna Fail, det traditionella statsbärande partiet, hade styrt den keltiska tigern genom gyllene år fram till en spektakulär kraschlandning. Överhettning parades med inkompetens och fartblindhet. När finanskrisen stack hål på bubblan kollapsade bankerna. Regeringen begick avgörande misstag, men Bryssel och Frankfurt spelade också en dubiös roll.

Irland blev ett av de länder som tvingades ta nödlån av EU och IMF. Centralbanken ECB var rädd för farliga spridningseffekter om bankernas privata fordringsägare inte hölls skadeslösa. I stället pressades staten, alltså skattebetalarna, att ta hela smällen. Väldiga underskott betades av genom höjda skatter och hårda nedskärningar.

Väljarna gav Fianna Fail skulden för kraschen, men Fine Gael och Labour för åtstramningarna. Trots att en del har gjorts rätt.

I slutet av 2013 kunde Irland lämna räddningsprogrammet. Landet klarade alla kontrollstationer, om än till ett högt pris för vanligt folk. Framför allt rymde ekonomin styrkor som kom väl till pass: företagsvänligt klimat, låg bolagsskatt, välutbildade människor, flexibel arbetsmarknad. Irland hade gjort många av de strukturreformer för ökad konkurrenskraft som Medelhavsländerna borde ha ägnat sig åt.

En svagare euro har gynnat exporten. Irlands stora marknader är dessutom USA och Storbritannien, vilket har minskat beroendet av valutaunionens vacklande medlemmar.

I södra Europas krisländer har väljarna straffat sittande makthavare. Allsköns populister stökar till bilden, och det är svårt att bilda livsdugliga regeringar. Irland kan vara på väg mot ett liknande öde. Åtminstone i den meningen är finanskrisen inte över.