Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

Gunnar Jonsson: Pacifism vållar krig i Labour

Premiärminister David Camerons majoritet är vanligtvis knapp, men nu fick han ett tydligt mandat. Timmarna efter att parlamentet eftertryckligt röstat ja var det brittiska flygvapnet på väg för att bomba terrorrörelsen Islamiska staten i Syrien.

Militärt spelar det marginell roll. USA har hittills stått för 95 procent av attackerna mot IS, och så lär det förbli. Bombningarna håller jihadisterna på defensiven, men att besegra dem utan något slags markstyrkor är inte möjligt. Inte kommer de från väst, inte efter Irakkriget. De 70.000 moderata syriska rebeller Cameron hävdar finns att tillgå är mer dröm än verklighet.

Beslutet är ändå logiskt. Storbritannien har bombat IS i Irak sedan mer än ett år, fast inte i Syrien trots att ”kalifatet” är gränslöst. Efter attentaten i Paris bad Frankrike dessutom om solidaritet, och då får allierade allt ställa upp. IS är tveklöst ett terrorhot mot hela västvärlden, och det finns ett FN-beslut som legitimerar motanfall.

Men det stora politiska dramat har utspelat sig inom oppositionen. Den nye Labourledaren Jeremy Corbyn stred för ett nej, men 66 av partiets ledamöter fronderade. Det mest minnesvärda inlägget i parlamentet kom från skuggutrikesministern Hilary Benn, som passionerat argumenterade för Camerons sak.

Labour förlorade valet i maj på grund av en vänsterkurs som väljarna inte litade på. Eftersom partiet gjort om nomineringsprocessen utsågs ändå den radikale socialisten och pacifisten Corbyn till ordförande. Nästan vem som helst fick rösta, och hälften av hans stöd kom från sympatisörer som inte var medlemmar.

Gräsrotsrörelsen tycker fortfarande att Corbyn är toppen. Problemet är att Labour går ännu sämre i takt med de brittiska väljarna än förut. Cameron liknade vid ett internt möte nejröstare vid terroristsympatisörer, vilket inte var särskilt briljant. Men Corbyn sprider hela tiden märkliga uttalanden omkring sig. Han har förtvivlat svårt att se terrorism som något annat än en reaktion på hur illa västvärlden beter sig.

Parlamentsgruppen kan avsätta Corbyn. Med de färska partireglerna skulle vänsteryttern dock sannolikt bli omvald direkt. Sprickan i Labour kan ta åratal att överbrygga.

Cameron misslyckades 2013 med att få parlamentets stöd för att delta när Syriens diktator al-Assad skulle bestraffas för att ha använt kemiska vapen. Storbritannien verkade retirera från den internationella arenan. Det har blivit dags att vända tillbaka dit.