Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

Starta om kampen mot korruptionen

Makthavarna i Ukraina återfaller i gamla korrupta mönster i stället för att gemensamt driva igenom reformer. IMF gör rätt i att ställa hårda villkor, skriver Gunnar Jonsson.

Revolten på Majdan i Kiev handlade aldrig bara om att välja EU till förmån för Putins Ryssland. Den var lika mycket en fråga om att demokratisera Ukraina och äntligen utrota den korruption som varit en strypsnara ända sedan Sovjettiden.

IMF:s varning till statsledningen i onsdags var därför på sin plats: skärp er, hugg i mot mutkulturen och gör om den statliga företagssektorn från grunden. Annars riskerar stödpaketet på 40 miljarder dollar att frysa inne.

Den utlösande faktorn var att expertministern för ekonomi, Aivaras Abromavicius, avgick förra veckan. Han pekade direkt ut underhuggare till president Petro Porosjenko och premiärminister Arsenij Jatsenjuk som bromsklossar för reformsträvandena. Ett par andra teknokrater har också hotat lämna regeringen.

 

Risken är uppenbar för en upprepning av den orangefärgade revolutionens nedgång och fall.

 

Makthavarna efter Majdan startade relativt ambitiöst. En del vettigt har gjorts med exempelvis polisen och centralbanken. Men den nya ordningen vilade inte bara på progressiva krafter, utan även på oligarker och gamla strukturer som bytte häst men inte mål och metoder. Ukrainas modell var aldrig identisk med den ryska, och det fanns utrymme för konkurrens om tårtbitarna. Porosjenko, Jatsenjuk och andra följde det invanda mönstret att placera lojalister på politiska och ekonomiska nyckelpositioner.

Presidenten har vägrat sparka sin chefsåklagare. Ty ämbetet kan, liksom andra delar av rättsväsendet, användas både för att sätta åt politiska motståndare och för att säkra inflytande här och där. Abromavicius anklagar Ihor Kononenko, en annan av Porosjenkos närmaste, för att ständigt kräva utnämningar av sina män till centrala poster. Och Porosjenko har själv kvar mäktiga ekonomiska intressen trots att han lovade göra sig av med dem.

De färska antikorruptionsmyndigheterna har det trögt. Privatiseringar motarbetas om fel grupp kan få fördelar. Och det räcker inte med att stifta lagar om demokratisk kontroll, de måste genomföras också.

Risken är uppenbar för en upprepning av den orangefärgade revolutionens nedgång och fall. Ingen skulle bli gladare än Vladimir Putin. Västvärlden får inte ge upp, men IMF gör rätt i att ställa hårda villkor.