Ledare

Vänstern har drabbats av soppatorsk

Evo Morales.
Evo Morales. Foto: Aizar Raldes AFP

Folkomröstningen i Bolivia blev ännu ett bakslag för Latinamerikas vänster. När råvaruboomen kollapsade avslöjades problemen med en ständigt växande stat, skriver Gunnar Jonsson.

Det räcker nu, sa bolivianerna på söndagen. Evo Morales förlorade folkomröstningen om författningsändringar som skulle låta honom sitta kvar som president en fjärde period, till 2025.

Resultatet är det senaste tecknet på att vänstervågen i Latinamerika är bruten. Den inleddes med Hugo Chávez i Venezuela för drygt 15 år sedan, men landet är också det värsta exemplet på vanstyre och inkompetens. President Nicolás Maduro vägrade acceptera oppositionens jordskredsseger i december, men tvingas nu till panikåtgärder inför hotet om statsbankrutt.

I Argentina gjorde väljarna slut på Kirchnerklanens erbarmliga peroniststyre i november. I Brasilien är Arbetarpartiet inne på sitt fjärde presidentmandat i rad, men ekonomin rasar och Dilma Rousseff har usla förtroendesiffror. I Chile går det knackigt för socialisten Michelle Bachelet.

 

Varken råvaror eller maximerad stat är vägen till eldorado.

 

Latinamerikas vänster levde länge på ett par framgångsfaktorer. Dels var parollerna mot sociala orättvisor populära. Dels gav snabbt stigande priser på olja och andra råvaror för en tid utrymme att betala löftena.

Problemen är också likartade. Efter finanskrisen följde råvaruboomens kollaps. Flera vänsterregeringar har gjort seriösa försök att bekämpa fattigdomen, men samtidigt lutat sig tungt mot en ständig expansion av staten. Andra favoriter är manipulerade priser, protektionism och konstgjord andning för ineffektiva industrier. Privata investeringar har missgynnats och ekonomierna har inte diversifierats.

Dessutom går korruptionen igen överallt. Paradexemplet är Petrobrasskandalen i Brasilien, där miljarder har flödat från det statliga oljebolaget till politiska partier. Latinamerika var inte rent före vänstervågen, men de nya härskarna hade lätt att vänja sig.

Nu återstår att se om borgerligheten utnyttjar sin chans. Vänsterns satsning på mer jämlika villkor motsvarade ett djupt folkligt behov. Nödvändiga marknadsekonomiska reformer får inte bara gynna överklassen.

Vänstern har för sin del åtskilliga lärdomar att dra. Varken råvaror eller maximerad stat är vägen till eldorado. Och rättssystemet är till för att skydda människor och egendom, inte för att jaga politiska motståndare.