Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ledare

Hanne Kjöller: Bilbränder meriterande för kommunalt jobb

Det brinner.
Det brinner. Foto: Johan Nilsson / TT

Det saknas sannerligen inte trådar att dra i efter Bo Lindquists ”Bränn en bil – få ett jobb” som SVT sände på torsdagen. Filmen går att se som ett viktigt tidsdokument, som med sin beskrivning av vad som har varit delvis förklarar varför det är som det är.

Det handlar om ungdomsgårdar som tagits i besittning av kriminella 25-åringar så att tonårsbarnen knappt vågar sig dit. Om unga som misshandlas och flickor som stämplas som horor. Fritidsledare rekryteras utifrån ett lokalt statustänkande. Och nej, det är inte invandrartjejen som kämpat och kämpat och till sist kommit in på juristlinjen som har status. Det är unga killar, inte sällan med kriminella erfarenheter. Med sig på nya jobbet har de pennalismens principer.

Det är förstås illa att det förekommer haschrökning, spritdrickande och misshandel vid offentligt driven verksamhet. Än värre om anställda tittar bort eller kanske till och med själva deltar.

De personer i verksamheten som har reagerat och tågat upp till företrädarna för kommunen med redogörelser om misshandel och pennalism har inte fått något stöd. I stället har de uppmanats att själva lösa problemen. Och efter det som ter sig som 30 år av naivitet, konflikträdsla och eftergifter för hot från lokala gangstrar tycks det enda kommunen har att erbjuda vara mer av samma vara.

Att bygga ett system där de ungas karriärväg går via kriminalitet är demoraliserande. Samtidigt är det förstås bra att unga som hamnat snett får en andra chans. Men inte hur många som helst, inte i vilken verksamhet som helst och inte om de fortsätter att missköta sig.

Den unga Tenstabon Imen Abdrizaks fråga om flickor måste börja bränna bilar för att också kunna få en skärv av alla satsningar är plågsamt träffsäker. Det är dessa flickor, och alla laglydiga medborgare som inte vet om de har någon bil att åka till jobbet med, som samhället sviker. Inte de högljudda unga män i alltför stora offerkoftor som känner sig så rysligt förfördelade hur många Västindien­seglatser de än skickas på.

Rättvisa är inte nödvändigtvis att alla får lika mycket. Vissa behöver mer. Men om allt går till dem som missköter sig har vi byggt ett samhälle med helt bakvänd incitamentsstruktur.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.