Ledare

Hanne Kjöller: Byggolyckorna ökar – inte

Byggnadsarbetare dör och Byggnads gör ­ogenerat politik av ­tragedierna.

Samma dag som den tragiska dödsolyckan vid ett bygge i Hjorthagen i november gick Byggnadsarbetareförbundet ut med kritik om att det saknades kollektivavtal vid arbetsplatsen.

Vad som hänt är ännu inte klarlagt. Både Arbetsmiljöverket och polisen utreder olyckan. Men trots detta tycks Byggnads veta vad orsaken var. På förbundets hemsida finns en skrivelse undertecknad av samtliga elva regioner. Där står:

”Dessvärre kommer inte beskedet om olyckan som en chock. Byggnads regionstyrelser vittnar om allvarliga säkerhets- och arbetsmiljöbrister på byggarbetsplatserna över hela landet. Samma problem som det vittnas om i Hjorthagen är återkommande. Ett stort antal olika entreprenörer på samma arbetsplats, pressade tidsscheman, ­avsaknad av kollektivavtal, språkförbistringar och arbetsgivare som struntar i att följa lagar och avtal. Den utländska arbetskraften pressas hårt och har inte möjligheterna att protestera eller vet inte om sina rättigheter.”

Samma fackförening som stod i Vaxholm och skanderade ”Go home” till utländska arbetare gör nu anspråk på att värna om deras rättigheter. Det ligger nära till hands att misstänka att Byggnads ännu en gång är mer intresserat av att bevaka sina egna. Men alldeles oavsett vad man tror att avsikten är kan det förstås ligga någonting i förbundets kritik.

Ungefär samtidigt som jag bestämmer mig för att kika på vad som står i byggavtalet läser jag en artikel i DN om den svenska förhandlingstraditionen. ”Det är för att vi litar på varandra som vi kan göra affärer och ha avtal på fem sidor i stället för 500 sidor som i anglosaxiska länder”, säger finansmannen Sven Hagströmer.

Byggavtalet omfattar 176 sidor. Trots omfånget och Byggnads argumentation berörs inte arbetsmiljöfrågor. De regleras i lagstiftningen. I stället avhandlas anställningsformer, arbetstider och ersättningsfrågor. Och om man läser det förstår man varför företag, särskilt entreprenörer som arbetar med korta uppdrag, vill runda det.

De timanställningar och korttids­vikariat som (över)utnyttjas inom vårdsektorn existerar inte alls inom byggavtalet, trots att byggbranschen till skillnad från vården är osedvanligt ­fluktuerande. Tillsvidare- och prov­anställning är i princip de enda anställningsformerna. I undantagsfall kan facket gå med på tidsbegränsad anställning, till exempel om en arbetstagare står inför en värnpliktstjänstgöring. Tiden får inte understiga en månad och en arbetsgivare får inte ha mer än fem sådana ”överenskomna visstidsanställningar”.

Jag talar med en rivningsentreprenör i Mellansverige som inte vill framträda med namn. Han verkar i en helt annan verklighet än de storföretag som bygger hela bostadsområden. Tidshorisonten är kort. Och i stället för att sitta i ständiga och segdragna förhandlingar med Byggnads väljer han att utöver en liten grupp fasta medarbetare ta hjälp av bemanningsbolag – med eller utan kollektivavtal.

Så om Byggnads tycker att det är viktigt med kollektivavtal bör förbundet se över innehållet och fråga sig hur det kan göras mer attraktivt för arbetsgivare som inte har flera års framförhållning och ett helt koppel av anställda jurister.

Vidare bör Byggnads fundera över hur de handskas med sanningen. Gång på gång påstås att utländska byggnads­arbetare är överrepresenterade i statistiken över allvarliga arbetsplatsolyckor. Men när jag ringer och frågar efter de konkreta siffrorna får jag beskedet att ingen vet eftersom statistiken bara omfattar anställda och entreprenörer i Sverige.

Arbetsmiljöverket har dock en separat lista över antalet dödsolyckor bland utländsk arbetskraft i Sverige. Enligt den förolyckades totalt 22 personer mellan 2011 och 2013. Två tredjedelar omkom i trafiken (till havs, på vägen eller i luften). Tre dödsfall, eller möjligen fyra, kan härledas till byggbranschen.

Det är inte mycket att dra några statistiska växlar på. Och inte blir det lättare utan en siffra över hur många utländska byggnadsarbetare som totalt verkar i Sverige.

Arbetsmiljöverkets statistik över svenska dödsolyckor är en framgångssaga – både ur kort och långt perspektiv. 2011 förolyckades 57 personer (varav 10 inom byggsektorn). 2012 hade siffran fallit till 45 (varav 7 inom bygg) och 2013 var den nere i 33 (varav 4 inom bygg). Ändå anordnade Byggnads och IF Metall för två veckor sedan en SVT-sänd hearing med titeln ”Dödsolyckorna på jobbet ökar!”. Ingressen löd: ”För tredje året i rad stiger olyckorna på arbetsplatserna. Inom byggbranschen förolyckas en medarbetare i månaden. Varför drabbas utländsk arbetskraft oftare?”.

Fantastiskt! Inte en siffra rätt.

Varje dödsolycka är förstås en tragedi. Och byggnadsbranschen är jämförelsevis hårt drabbad. Men nog är det märkligt att Byggnads i sin jakt på orsakssamband helt glömmer ackordet som tänkbar riskfaktor. Kan det möjligen bero på att förbundet bryr sig mer om att värna denna guldkant på lönen än de stressrelaterade arbetsplatsolyckorna?