Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

Hanne Kjöller: Logiklucka i vänsterns mediekritik

Den som viftar med rasistkortet borde svara på frågan varför det krävs större kanadensiska skogsbränder än värmländska för att kvala in på svenska tidningssidor, skriver Hanne Kjöller.

Reaktionen från identitetsvänstern efter terrordåden i Paris var väntad. Ändå är det med en suck jag tar mig igenom alla tröttsamma påståenden i sociala och traditionella medier som med bristande logik skohornats in i den färdigcementerade verklighetsbilden om rasistiska medier.

Ett av de belägg som lanseras flitigast är att självmordsattentatet i Beirut dagen före Paris-händelserna, där ett 40-tal personer miste livet, inte renderade någon medial uppmärksamhet i Sverige. Och att det beror på att offren var mörkhåriga och brunögda.

Beskrivningen av medietystnad är inte riktigt sann. Men visst, det har skrivits väldigt mycket mer om Paris än om terrordådet i Syriens grannland. Varför se det som ett uttryck för gängse nyhetsvärdering, som väger in sådant som närhet och förväntningar, när man i stället kan slå till med rafflande anklagelser om rasism?

Men den som viftar med rasistkortet borde svara på frågan varför det krävs större kanadensiska skogsbränder än värmländska för att kvala in på svenska tidningssidor. Rasism, det också? Samma sak med mord, översvämningar och andra katastrofer. I tisdags föll domen i Lisa Holm-rättegången. Varför bevakar vi inte danska, ryska eller nigerianska mordrättegångar lika intensivt? Kan det ha något att göra med närhetsprincipen? Och kan det möjligtvis vara så att dansk, rysk och nigeriansk press på motsvarande sätt väljer att bevaka inhemska mord framför svenska?

En nyhet brukar betraktas som en avvikelse från det normala. IS har länge spridit våld och död i regionen. En samordnad serie dåd, av ett slag vi inte sett i modern tid i Europa och med IS som avsändare, är för svenskt vidkommande både mer oväntat och utmanande. Libanesisk press gör säkert en annan nyhetsvärdering.

Sveriges Radio och SVT har kritiserats för att de var alltför sena med att dra i gång extrasändningar. Men vid Trollhättandådet gick det fort.

Det vore onekligen spännande att höra den identitetsvänster som hävdar att vi i Sverige inte bryr oss om döda med mörkt hår och bruna ögon förklara den skillnaden. Vidare vore det intressant att höra hur vänsterdebattörerna kan veta att alla offer för terrorn i Frankrike var vita. Och varför medierna, i jämförelse med Paris, skrivit mindre om de 224 personer som dog när det ryska planet från Sharm el-Sheikh sprängdes.

Kan det verkligen förklaras av ryssarnas pigmentering?