Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ledare

Polisfacket har valt fel strid

Att missnöjet jäser inom polisen är oroväckande. Inte för att avhoppen är jättemånga, utan mer för uppgivenheten bland dem som stannar kvar, skriver Hanne Kjöller.

Polisanställda har ett uselt förhandlingsläge. Listan över hinder kan göras lång. Några är arbetsgivarmonopolet, yrkets stora attraktionskraft, kvantitetstänkandet som sipprar ned från politisk nivå till chefer och fack.

Att missnöjet jäser, som DN rapporterade i tisdagens tidning, är oroväckande. Inte för att avhoppen är jättemånga, utan mer för uppgivenheten bland dem som stannar kvar.

Poliser kan förvisso välja mellan några andra arbetsgivare. Säkerhetsbranschen suger upp åtskilliga duktiga poliser och förmår bättre än polismyndigheten att ge individerna lön efter prestation. Men få lämnar ändå yrket. Och en förklaring ger Anders Göranzon som till en avsevärt högre lön provjobbar som säkerhetschef inom Systembolaget: ”Efter att ha jobbat med det jag gjort i 25 år är det klart att jag ibland kan sakna spänningen i polisarbetet.”

Kvantitetstänkandet innebär att arbetsgivaren räknar skallar och bryr sig mindre om vad som finns i dem. Det är luckor på schemarader som ska täckas. Det kan finnas regler om minimibemanning fast alla vet att polisman X kanske inte ens får hälften så mycket gjort som polisman Y.

Polisfacket fokuserar på ingångslöner och lägstalöner. Men smartare vore att strida för ”högstalöner”, för mer av lönespridning så att individerna märker att det faktiskt spelar roll hur mycket man anstränger sig. Om en riktigt skicklig utredare kunde få rejält betalt skulle vi kanske äntligen se lite röda kinder och sporrade medarbetare i stället för den likbleka apati som nu breder ut sig.

En monopolarbetsgivare kan förstås, som polisen ofta gör, säga: men stick då om det inte passar. John Jörgensens historia är lika beklaglig som typisk. Han är en polis som på eget initiativ och efter egna uppoffringar läst in juristlinjen men som av arbetsgivaren ersätts som om han hade samma kompetens som när han arbetade som polisinspektör.

Kunskapsföraktet inom kåren är direkt kontraproduktivt. Prestigetänkande och jantelag likaså. Hellre än att backa och kanske smöra lite – vilket en arbetsgivare som bryr sig om resultatet skulle göra för att få behålla en kompetent och driven medarbetare – så står man orubbligt fast i idiotin.

Dagens poliser hade förtjänat chefer som var bättre på att se till individer och verksamhet. Och som precis inom andra branscher var beredda att vädja och lirka. Även om det kostar prestige och ego.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.