Ronald Reagan var tillsammans med Margaret Thatcher vänsterns hemska högerspöke på 80-talet. Båda har klarat åren bättre än belackarna, och inför det stundande amerikanska presidentvalet är Reagan mer populär än någonsin. De republikanska kandidaterna försöker förtvivlat (och förgäves) likna läromästaren, och även Barack Obama brukar uttrycka sin motvilliga beundran.

Lou Cannons klassiska tegelsten ”President Reagan – The role of a lifetime” är således uppbygglig litteratur för den som tänker följa valvakorna 2012. Boken är ett stycke nutidshistoria, men inte strikt kronologisk: först olika aspekter av personen, därefter skeendet.

Reagan var ”intellektuellt lat” och saknade intresse för att sätta sig in i de flesta sakfrågor. Han slumrade emellanåt till på sammanträden, och såg hellre en film än läste på. Men han hade sina tre teman: lägre skatter, mindre statsutgifter och starkare militär.

Eftersom han ryggade för verkliga besparingar och vägrade välja mellan oförenliga mål blev följden ett exploderande budgetunderskott. George W Bush försökte härma receptet och drev upp statsskulden i skyn. Dagens republikaner tar utopin till än högre höjder.

Men det finns en stor skillnad. Reagan var konservativ, men varken ideologisk eller kristen fundamentalist utan i första hand pragmatiker. Skatter kunde höjas om det behövdes.

Sovjet vacklade redan på förhand, även om Reagans upprustning av försvaret spelade en roll för att knäcka det ”onda imperiet”. Samtidigt som han lät som en kallakrigare var han dock djupt övertygad om vådan av kärnvapen. ”Reagan ville ha en värld utan kärnvapen, och en värld utan murar och järnridåer. Han var i det avseendet en man för sin tid”, skriver Cannon.

Det var optimisten Reagan amerikanerna gillade. Han var helt enkelt bra på att få dem att känna sig nöjda med sig själva och stolta över USA. Och han var ofta avväpnande skojig: ”Jag oroar mig inte för budgetunderskottet; det är stort nog att ta hand om sig självt.”

Motståndarna hånade Reagan som en simpel B-skådis från Hollywood. Som Cannon påpekar hade han en nyttig talang som estradör som de flesta politiker bara kan drömma om.

Lou Cannon: ”President Reagan – The role of a lifetime” (Touchstone/Simon & Schuster)