Signerat – Annika Ström Melin.
Behövs det verkligen ännu en bok om Sverige och andra världskriget?
Frågan ställs av författaren själv, professor Klas Åmark, i förordet till den nästan 700 sidor långa slutrapporten från det stora forskningsprogrammet om Sveriges förhållande till Nazi-Tyskland och Förintelsen.
Läsarens svar är ett tveklöst: Ja.
Den som vill ha underhållning under de lediga dagarna ska inte välja den här boken i första hand. Men intresserade av ämnet får en ovanligt tillförlitlig genomgång som kanske stör helgfriden men bidrar till bättre svensk självinsikt. Och det behövs.
Här framgår till exempel med isande tydlighet hur UD i maj 1940 anpassade sig till Hitlers ”nya europeiska ordning”. Det gällde att vara till lags och upprätta ett ”friktionsfritt och gynnsamt förhållande till Tyskland”, skriver Sveriges ambassadör i Berlin till utrikesminister Günther i Stockholm.
Transporter av tyska soldater, över två miljoner tågresor genom Sverige, är ett tydligt exempel på vad det innebar. Transiteringarna underlättade ”tveklöst” ockupationen av Norge, men Åmark anser ändå att en svensk vägran skulle ha fått begränsad effekt.
Viktigare var järnmalmen. 1940 stod Sverige för 80 procent av den tyska importen, och om exporten strypts före kriget skulle Hitler fått betydligt svårare att bygga upp sin våldsapparat. I stället fortsatte leveranserna också efter krigsutbrottet som om ingenting hade hänt.
Det där har Sverige valt att förtränga, men övriga Europa kommer ihåg.
Själv glömmer jag aldrig en utskällning som levererades av en medarbetare till Luxemburgs utrikesminister. Vi hamnade i ett samtal när jag väntade på att få en intervju med ministern, men det avbröts när han insåg varifrån jag kom.
Sverige! Detta fega land som försåg tyskarna med stål samtidigt som han stred för att försöka befria Luxemburg från nazisterna! Detta land föraktade han.
Hans raseriutbrott blev en nyttig insikt om vad som krävs för att vända historiens blad. Europas bild av Sverige påverkas fortfarande av det som hände då.
Klas Åmark: ”Att bo granne med ondskan” (Albert Bonniers förlag 2011)