I morgon delas Stora journalistpriset ut på Operan. Samma dag infinner sig Trond Sefastsson i Svea hovrätt som åtalad för mutbrott och bokföringsbrott. Det blir den sjätte och sannolikt sista förhandlingsdagen.
För åtta år sedan var Sefastsson en av de stolta mottagarna av Stora journalistpriset. Reportaget i TV 4:s ”Kalla Fakta” om ett mord på restaurang Brother Tuck hade lett till att den livstidsdömde Yasser Askar beviljades resning och sedan friades.
Sefastsson blev prisad och hyllad. Han bidrog till att ge journalistyrket glans. Så nog är det en ironi att högtidligheterna på Operan i år sammanfaller i tiden med en rättegång där åklagaren ägnar stor möda åt att leda i bevis att han skadat allmänhetens förtroende för en fri och självständig journalistik.
Uppgång och fall. Högt och lågt. Sådant brukar vara stoff för berättelser. Men jämfört med när fallet togs upp i Stockholms tingsrätt för ett år sedan har det inte skrivits mycket denna gång. Det är synd, för fallet rymmer en hel del intressanta frågor om yrkesetik, mutbrott och det journalistiska uppdragets art.
En kärnfråga är naturligtvis vilka handlingar Trond Sefastsson faktiskt har begått. För att kunna besvara den måste man börja från början.
Alltså: Trond Sefastsson var en av landets mest ansedda grävande journalister. Han var också utbildad jurist. Den kompetensen hade han nytta av som researcher på TV 4 och när han gjorde sina reportage. Han hade egen firma och åtog sig juridiska uppdrag även från andra håll.
Många ville ha hans hjälp. En familj som kontaktade honom vägrade att acceptera ett nej. Fadern var dömd för omfattande narkotikasmuggling men oskyldig enligt familjen. Efter att ha gjort en del efterforskningar fick Sefastsson 6.000 kronor insatta på sitt konto och 400.000 kronor kontant. Sonen, som var den pådrivande, hävdar att uppdraget var att göra ett reportage
i TV 4. Själv hävdar Sefastsson att pengarna var betalning för arbete som han utfört som jurist. Tingsrätten ansåg den åtalade skyldig till mutbrott och bokföringsbrott. Det blev villkorlig dom och de 406.000 kronorna ansågs förverkade.
Vilken bedömning hovrätten gör vet vi ännu inte. Det kan bland annat komma att hänga på hur domstolen ser på Sefastssons förhållande till TV 4. Han var inte heltidsanställd och heller inte en vanlig frilansare utan någonting där emellan. Hur nära relationen bedöms ha varit är avgörande eftersom mutbrott handlar om att någon har en maktposition och missbrukar denna.
Sanningen om vem som sagt vad går kanske aldrig att få fram. Ord står mot ord. I förhören med Sefastsson framträder dock bilden av en gråzon, av ett utrymme för tolkningar som båda parter lämnat öppet:
”På samma sätt som de hade en närmast religiös tro att pappan var oskyldig, kom de att få en liknande religiös föreställning att jag var den Messias som skulle kunna hjälpa dem.”
Enligt förundersökningsprotokollet replikerade åklagaren:
”Mm, och det här har inget med medieuppmärksamhet att göra överhuvudtaget?”
”Nej”, svarade Sefastsson.
Kan en jurist och journalist vara så naiv? Inte troligt. Det som gjort honom till ”Messias” var inte hans förmåga som juridisk konsult. Familjen ville till varje pris få fadern fri. Sefastsson hade redan en gång gjort reportage som lett till resning och friande. Därför var han deras man. Han kunde göra mirakel och förväntades göra det på nytt.
Vi journalister ser oss gärna som den tredje statsmakten. Självbilden är att vi tjänar medborgarna genom att granska den verkställande och lagstiftande makten. Är det då en uppgift för statliga åklagare att försvara allmänhetens tilltro till journalistkåren?
Inte i normalfallet. Kampen mot dålig journalistik och slapp yrkesmoral måste föras på varje redaktion, varje dag. Urtypen av mutbrott är att en offentlig ämbetsman tar emot pengar från en givare med visa intressen. Men det är ett samhälleligt ont även att privata maktutövare, exempelvis inköpare på företag, tar emot gåvor från någon som försöker påverka dem.
Anser vi att detta är brottsliga handlingar måste vi öppna ögonen även för korruptionen i vår egen samhällssfär. Att en journalist som tar emot en muta samtidigt bryter mot yrkeskårens etiska regler ändrar i grunden ingenting. Det måste bara göras två prövningar: en yrkesetisk och en rättslig i domstol.