Signerat – Johannes Åman.
Hur Sverige ser ut om 100 år kan vi bara gissa. Men när riktigt stora investeringar ska göras är det just det riktigt långa perspektivet vi behöver.
Höghastighetsbanor för tåg Stockholm–Göteborg och Stockholm–Malmö kostar enligt den statliga utredning som kom tidigare i höst 125 miljarder kronor. För att kunna avgöra om det är en rimlig investering duger inte en konventionell samhällsekonomisk kalkyl. Alltför mycket är osäkert. Beslutet är av strategisk art. Det handlar om hur vi föreställer oss framtidens samhälle.
Detta långa perspektiv anlägger professor Bengt Holmberg i ett remissvar från Lunds tekniska högskola. Många nickar säkert gillande. I synnerhet anhängare av stora projekt framhåller gärna deras strategiska karaktär. Allt kan inte fångas i samhällsekonomiska kalkyler. Politiker måste ibland vara visionära och våga ta det stora språnget.
Så är det. Men insikten att ett beslut är så stort att det spränger våra vanliga planeringsramar har också en annan sida. Bengt Holmberg hänvisar till den danske forskaren Bent Flyvbjerg som analyserat data om 250 riktigt stora infrastrukturprojekt runt om i världen. Inte sällan har kostnaderna blivit dubbelt så höga som beräknat, ofta 50 procent högre.
I den svenska historien kan man finna goda exempel på strategiska investeringsbeslut. Utbyggnaden av järnvägar under 1800-talet var kostsam men också av stor betydelse för landets modernisering.
Bengt Holmberg drar en mer oroande parallell: Göta kanal.
Att skapa en vattenväg tvärs över Sverige föreföll vid 1800-talets början strategiskt motiverat. Ändå blev projektet en flopp. Göta kanal tog 22 år att bygga och blev mångdubbelt dyrare än beräknat. Snart var den utkonkurrerad av järnvägen.
Ett säkert underlag för beslutet om höghastighetsbanor går inte att få. Vad man kan begära inför beslut om högriskprojekt av detta format är att alternativen undersöks grundligt. Det är ännu inte gjort, vilket utredaren Gunnar Malm själv konstaterade i sitt betänkande.
Inte minst bör man undersöka om en stor del av den förväntade nyttan med en höghastighetsbana kan uppnås genom mer begränsade järnvägsinvesteringar.