Signerat: Henrik Berggren
Inträdesprovet till All Souls College i Oxford är, enligt International Herald Tribune, världens svåraste. Under två dagar har de sökande sammanlagt tolv timmar på sig att skriva ett antal uppsatser i olika ämnen. Ena hälften av frågorna är relaterad till studenternas valda akademiska fält, den andra hälften utgörs av allmänna ämnen.
En del frågor är inte så olika dem som brukade ställas i gamla salskrivningar i svenska, om än med lite mer knorr: ”Är inte global uppvärmning att föredra framför global nedkylning?” Andra är mer särpräglat brittiska, till exempel ”Förändras den moraliska aspekten av en orgie om deltagarna har nazistuniformer på sig?”.
Och så finns essäfrågornas kronjuvel, ettordsämnet. Utifrån ett enda substantiv ska studenterna skriva en elegant och sammanhängande uppsats som visar att de är särskilt lämpade för All Souls. Ord som har förekommit genom tiderna har bland annat varit ”stil”, ”kaos, ”censur”, ”egendom” och ”nåd”.
Nu ska ettordsuppsatsen, som går tillbaka till 1932, avskaffas. Collegets ledning, som efterlyser ”exceptionell analytisk förmåga, bred och djup kunskap samt klarhet i tanke och uttryck”, anser inte att denna övning besvarar frågan om de sökande besitter dessa egenskaper.
Förmågan att jonglera med ord och improvisera fram en text från ett stickord är kanske mer en måttstock på journalistisk talang än på vetenskapligt sanningssökande. Det är knappast en tillfällighet att den brittiska pressen är fylld av fyndiga och välskrivande skribenter med en examen från Oxford eller Cambridge.
Men även om ettordsuppsatsen var ett udda fenomen är dess avskaffande också ett tidstecken. Antagningen till högre utbildning blir alltmer strömlinjeformad. Standardiserade och lätt kvantifierbara prov blir ett allt viktigare instrument för att sålla agnarna från vetet.
Det behövs fler och inte färre vägar till högre utbildning.