Signerat – Henrik Berggren.
– Hörru Daniel, det där med autonomi tar vi och skiter i.
Nej, så uttrycker sig förstås inte högskoleminister Tobias Krantz (FP). Han säger i stället att Daniel Tarschys förslag att skapa en helt ny juridisk form för högskolor och universitet var ambitiöst men ofärdigt.
Därför ska de högre lärosätena fortsatt vara statliga myndigheter enligt den proposition som regeringen har lagt fram (DN Debatt 23/2). Men Krantz föreslår ändå en omfattande avreglering av högskolan inom nuvarande rättsliga former.
Bort med fakultetsnämnder, komplicerade anställningsförfaranden och detaljerade bestämmelser om hur utbildningen ska vara organiserad. Lite grovt kan man säga att en högskola har en rektor och professorer, i övrigt får man göra som man vill.
Ambitionen är bra. Men Krantz har lyckats med konststycket att på en gång vara för försiktig och för radikal. På två punkter borde han ha hejdat sig. Dels när det gäller att ta bort den skrivning om att högskolor ska styras genom ”kollegialt beslutsfattande”. Det är ingen detaljreglering, utan en grundbult i den akademiska friheten: universiteten som en självstyrande republik av intellektuella.
Dels borde det nya lagförslaget ha innehållit en formulering om att alla lärartjänster ska omfatta både undervisning och forskning.
Däremot borde propositionen ha ställt sig bakom Tarschys radikala förslag om att skapa en ny juridisk form för universitet och högskolor. Det skulle tydligt ha markerat att akademin är en tredje sektor som står utanför både staten och marknaden.
Det skulle ha gett högskolan stärkt självförtroende och ökat ekonomiskt oberoende. Paradoxalt nog finns en risk att kombinationen statligt huvudmannaskap och avreglering leder till att högskolan blir en alltför svag part för att kunna samarbeta med näringslivet med integritet.