Signerat - Håkan Boström.
Det blir inget nytt huvudavtal mellan arbetsmarknadens parter. I går kom beskedet att förhandlingarna mellan Svenskt Näringsliv och fackförbunden LO och PTK brutit samman. Det är bara att beklaga.
Att döma av vad som läckt ut från förhandlingarna var det främst på oenighet kring arbetsrätten det stupade. De fackliga representanterna var inte villiga till eftergifter på detta område – eller fick i varje fall inte med sig sina förbund på några avsteg från dagens regelverk. Det trots att insikten finns också inom facken att turordningsreglerna vid uppsägning inte fungerar optimalt på dagens arbetsmarknad.
För små och medelstora företag är medarbetarnas kunskaper ofta avgörande. Att i en ekonomisk nedgång tvingas avskeda nyanställda kan vara ganska tufft om dessa samtidigt sitter inne med den senaste tekniska kompetensen.
Skulden för haveriet ska i första hand ändå inte läggas på facken. I en förhandling är det naturligt att de fackliga representanterna i första hand ser till sina medlemmars intressen. För att facken skulle ha gått med på förändringar i arbetsrätten hade det troligen krävts en större motprestation från arbetsgivarna än satsningar på vidareutbildning av personal.
Problemet är att maktbalansen i grunden är skev på den svenska arbetsmarknaden. De nuvarande konfliktreglerna och lagen om anställningsskydd ger fackföreningarna ett övertag som gör arbetsgivarsidans förhandlingsposition näst intill omöjlig.
Om någon ska skyllas för gårdagens misslyckande så är det snarast regeringen – som tydligt signalerat att man inte tänker göra några förändringar i arbetsrättslagstiftningen. Ett sådant hot hade kunnat pressa facken till en uppgörelse. Men alliansen har av rädsla att stöta sig med breda väljargrupper valt att förhålla sig passiv.
Regeringen lär dock inte slippa undan. Utan ett nytt huvudavtal, och med snabbt stigande arbetslöshet, lär trycket på politiska åtgärder bara bli starkare.