En handfull filosofer har det senaste halvseklet påverkat vår världsbild. Polskfödde Leszek Kolakowski, som dog i fredags, är en av dem.
Att kalla Kolakowski för filosof fångar knappast in hans fulla gärning. Han var från början en marxistisk tänkare som hamnade på kollisionskurs med det polska kommuniststyret och inspirerade dissidenter i hela östblocket.
Kolakowskis ideologiska omprövning skedde gradvis. Han betraktade Röda arméns intåg i landet efter andra världskriget som en befrielse från Nazi-Tyskland – den regim som tvingat familjen på flykt och berövat honom en normal skolgång.
Mycket snabbt utvecklades Kolakowski till en lovande marxistisk teoretiker, men den ideologiska renlärigheten blev kort. Redan som 27-åring 1954 anklagades han för avvikelser från den sanna läran.
På 1960-talet stämplades Leszek Kolakowski slutligen som ”revisionist” och uteslöts ur kommunistpartiet. Han förlorade sin tjänst på universitetet i Warszawa och tvingades emigrera. Under lång tid kunde han varken återvända till Polen eller publicera någonting i landet. I stället fortsatte han som professor i Oxford.
Kolakowskis stora och mest kända uppgörelse med marxismen skedde 1976–1978 i ”Marxismens huvudströmningar”. I detta arbete, som upptar tre volymer, analyserar han ideologins uppgång och fall och avger ett förödande omdöme.
Marxismen gör inte bara anspråk på att förklara hur världen fungerar. Den påstår sig också ge ett etiskt svar på hur våra samhällen borde fungera – och varför de kommer att utvecklas åt detta håll.
Närmare en sekulär religion – som på punkt efter punkt haft fel i sina förutsägelser – är svårt att komma.
Varför lockades så många av Marx idéer? I sin ytliga form var de förrädiskt enkla, menade Kolakowski. De gjorde det möjligt att till fullo behärska ämnen som historia och ekonomi utan att egentligen kunna något.
Leszek Kolakowskis inflytande som intellektuell och moralisk kraft för utvecklingen i Central- och Östeuropa går knappast att överskatta.