Signerat – Gunnar Jonsson.
Det kallades finanskris, men det var industrin som tog den största smällen i Sverige. Vintern 2008–09 rasade produktionen. Återhämtningen pågår, men det kan ta ett år till innan industrin är tillbaka på nivån före krisen.
Sysselsättningen minskade med 70.000 personer, inte som under 90-talskrisen men illa nog. 2012 har inte mer än 10.000 av de jobben återuppstått.
Siffrorna finns i en ny rapport från Industrins ekonomiska råd, fyra ekonomer som står oberoende men har fått sitt uppdrag av arbetsmarknadens parter inom industrin.
Att industrin förlorar jobb måste inte vara en katastrof, om andra tillkommer. Exportjättarna fungerar ändå som en motor som många företag är beroende av. Därför bör industrin ha goda arbetsvillkor.
Den internationella konkurrensen ökar, och tillväxtländerna blir allt skarpare i de mellanteknologiska branscher som Sverige är bäst i. Överlevnad förutsätter utveckling. Kunskap är grunden, men den måste förvandlas till patent och nya produkter som går att sälja.
Politiker kan inte kommendera fram smartare ingenjörer och ska inte peka ut framtidens storsäljare. Men det går att göra livet lättare för entreprenörerna.
Rådet föreslår ett innovationspolitiskt ramverk. Det ska syfta till att bygga utbildningssystem på alla nivåer, som dels förser industrin med lämplig personal, dels uppmuntrar innovationer som leder till fler och växande företag.
Dessutom handlar skatter inte bara om fördelning utan även om tillväxt, påpekar ekonomerna (sänk kapitalskatterna!). Och rörligheten på arbetsmarknaden bör öka, geografiskt men också mellan universitet och industri.
Det är synd att regeringen visar ett så förstrött intresse för företagande. Regeringen slopade visserligen förmögenhetsskatten, men lade Globaliseringsrådets rapport 2009 på hyllan. Och alliansens valmanifest var knappast innovativt.