Kacia Markouskaja är i tidiga 20-årsåldern men ser ut som 18. Det är svårt att föreställa sig att hon redan befunnit sig på KGB:s radar i flera år. Men Vitrysslands unga är inte bara nyckeln till en demokratisk framtid, utan även de som lever farligast i Europas sista diktatur. Avlyssning, trakasserier, förföljelse av anhöriga och, i värsta fall, fängelsestraff eller bortföranden kommer som ett brev på posten för dem som engagerar sig mot regimen. Markouskaja är pressekreterare för det konservativa oppositionspartiet BNF ("fast alla politiska partier i Vitryssland är per definition oppositionspartier", som hon påpekar). Förra våren fick hon besked om att hon skulle tvångsförflyttas från universitetet till ett område nära Tjernobyl. När hon vägrade relegerades hon. Numera läser hon en distanskurs på universitetet i Vilnius.
I dagarna bjöds Markouskaja in till riksdagen av Kristdemokraternas internationella center. En annan politiker valde att stanna i Vitryssland efter ett nedslående besked. Hans son, en känd ungdomspolitiker, har tvingats till militärtjänst i ett och ett halvt år, utan hänsyn till medicinska problem. Taktiken används ofta mot oppositionella unga män.
Kreativa lagar och bestraffningar drabbar alla samhällsgrupper. Förtal av regeringen, i praktiken kritik, ger fem års fängelse. "Svordomar på offentlig plats" ger gigantiska bötessummor.
- Medelålders intellektuella akademiker som grips för att de skulle ha använt ett dåligt språk Det är ju rena skämtet, säger Kacia Markouskaja.
Efter nio utlandsresor, bland annat till EU-parlamentet, har hon fått upp ögonen för det absurda i den vitryska regimen. Den unga oppositionen har tagit fasta på just den känslan och samlar sig via sms och Internet till "flash mobs", folksamlingar som genom sin blotta (och plötsliga) närvaro på torg eller vid regeringsbyggnader gör narr av regimen. Men att förankra reformbudskapet hos övriga befolkningen är en utmaning. Markouskajas frustration inför de ointresserade massorna utanför Minsk är påtaglig.
- Många ute på landsbygden ser bara propagandan i statstelevisionen, de tänker att "jaja, vi har ju inget krig i alla fall, och vi har mjölk och bröd . . .".
Aleksandr Lukasjenko har varit president i snart femton år. Några dagar före presidentvalet 2006 visade KGB upp förtryckta tidningar som hyllade Lukasjenko som omvald segrare. Nu verkar diktatorn vara på väg att dupera Bryssel. I oktober, månaden efter ännu ett odemokratiskt val, belönades Lukasjenko och 35 andra regerings-
representanter med inresetillstånd i EU.
I april tar EU:s utrikesministrar ställning igen. Hittills har Vitryssland inte mött kraven på bland annat grundläggande fri- och rättigheter. Regimen har släppt en del politiska fångar, men tidigare har de som släppts snart spärrats in igen. Demonstrationstillstånd varvas med brutala polisaktioner. Så där har det hållit på fram och tillbaka i flera år, konstaterades under riksdagsseminariet. Markouskaja avfärdar förändringarna som "kosmetiska".
Den vitryska tankesmedjan BISS uttrycker i sin sista kvartalsrapport för 2008 oro för att regimen lika snabbt kan återställa läget till det sämre. Någon verklig förändring sker först när ansatserna innesluts i ett lagligt ramverk som regeringen inte kan trassla sig ur. Ett konkret krav från svenska Östgruppen är avskaffandet av paragraf 193, som strider mot den FN-konvention om politiska och medborgerliga rättigheter som Vitryssland undertecknat. Lagen förbjuder verksamhet i organisationer som inte godkänts av myndigheterna och är ett effektivt vapen mot regimkritiker.
Men hittills har Minsk visat sig mer intresserat av handelsmöjligheter och imagebyggande än friheter och rättigheter åt folket. Vägen mot demokrati går snarare genom fortsatt finansiellt och moraliskt stöd till oppositionen, tills den är stark nog att gripa regeringsmakten.