Hur kunde John F Kennedy skicka 1.200 exilkubaner till deras hemland för att störta en populär ledare som förfogade över 200.000 soldater?
Kolumnisten Maureen Dowd ställer frågan i New York Times, apropå amerikanska presidenters behov att flexa musklerna, och svårigheter att säga nej när CIA har en plan. Det hon syftar på är den famösa operationen i Grisbukten 1961, som på sin tid sade lika mycket om Kuba som om USA.
Fidel Castro var länge en diktator med folkligt stöd. Nu avgår han, efter nära ett halvt sekel som Kubas obestridlige ledare, och man kan äntligen granska hans gärning med kyligare blick.
Ingen levande politisk ledare har suttit längre vid makten. Det rekordet hade Castro knappast kunnat uppnå utan den legitimitet som också hjälpt honom att slå tillbaka USA:s tafatta kuppförsök. Men det ligger en ocean mellan 1950-talets revolutionsstämning och 2000-talets globaliserade värld.
För 50 år sedan trodde många fortfarande på socialismens löften. Om bara korrupta ledare störtades. Om bara rikedomarna omfördelades från de besuttna till de fattiga massorna. Om bara USA-imperialismen kämpades ner och proletariatets diktatur infördes. Om bara.
Kommunismen prövades verkligen, i halva världen, och visade sig givetvis oförmögen att leverera vare sig välstånd eller frihet. Utan att Fidel Castro tycktes märka det själv förvandlades hans revolutionära dröm gradvis till en museal mardröm.
Omvärlden har varit mycket intresserad av Kuba, men framför allt som projiceringsyta. Här såg CIA en spjutspets för den aggressiva Sovjetkommunismen. Här såg vänsterradikaler i Latinamerika och Europa sitt Utopia, den socialistiska visionen förverkligad under heroiskt motstånd mot kapitalismen i norr.
I verkligheten var det ett ganska dystert arbetsläger, med en stor och bitter exilgrupp på andra sidan havet. Politiskt obekväma röster tystades. Ekonomin stagnerade och vardagen förvandlades till en tragisk fars - precis som i alla andra kommunistländer.
Fidel Castros avgång öppnar ett nytt kapitel i Kubas historia. Vem som tar över efter honom är inte helt klart, troligen blir det brorsan Raúl, men ett hopp har tänts om lite större frihet och uppbrott från isoleringen. Det är inte en dag för tidigt.