Tillsätt en integritetsombudsman, ett par upphovsrättskommissioner och pressa fram en förlikningsförhandling kring telekompaketet. Det är de få konkreta förslagen i Socialdemokraternas integritetsrapport som presenterades i går.

Rapporten, som skrivits av S-gruppens EU-parlamentariker, är med andra ord inte särskilt konkret över huvud taget och saknar en klar linje i integritetsfrågorna.

Det är å andra sidan inte särskilt konstigt. Det var när Socialdemokraterna satt vid makten som Bodströmsamhället blev ett begrepp. Justitieminister Thomas Bodström levererade i snabb takt en rad förslag om utökad buggning, hemlig husrannsakan, telefonavlyssning och postkontroll. Det var även då FRA-lagen utarbetades – utan integritetsklausuler – och det var Bodström som inom EU-kretsen gick i täten för det som senare blev datalagringsdirektivet.

Bodström utsågs av juristprofessorn Dennis Töllborg till den mest repressive justitieminister Sverige haft på 40 år och advokatsamfundets generalsekreterare, Anne Ramberg, talade om ett ”paradigmskifte i svensk rättshistoria”.

Sedan Socialdemokraterna hamnade i opposition har det åtminstone låtit annorlunda. Men det har i hög grad handlat om taktik. Efter en rad krumbukter röstade S exempelvis emot FRA-lagen – trots att man hela tiden velat och fortfarande vill ha den genomförd.

Däremot röstade man för den hårt kritiserade Ipredlagen som sedan 1 april ger upphovsrättsinnehavare rätt att begära ut personuppgifter på misstänkta nedladdare från nätoperatörer.

Socialdemokraternas muntliga vurmande för integriteten övertygar knappast någon. I maktställning har man struntat i den, i opposition har man sagt en sak och gjort en annan. Frågan inställer sig hur Mona Sahlin, efter en eventuell valseger, ska lyckas förena retorik och praktik. Det är en lågoddsare att retoriken drar det kortaste strået.