Signerat - Rikard Westerberg.
I EU-parlamentet är frågan om nätneutralitet en het potatis. Principen gör gällande att operatörerna ansvarar för att leverera tillgång till internet. Själva innehållet i datatrafiken ansvarar användarna för. Samma krav framfördes också av flera
vd:ar för internetoperatörer nyligen (SvD 30/9).
Den gröna gruppen i parlamentet, där Piratpartiet ingår, driver på för en lagstiftad nätneutralitet, liksom Socialdemokraternas Marita Ulvskog. Men behövs lagstiftning för att bevara ett fritt internet?
Redan i dag slår e-handelsdirektivet fast att operatörerna inte har något ansvar för vad som färdas i deras nät. Däremot måste det vara så att en operatör, naturligtvis efter ett domstolsbeslut, kan stänga sajter som används för att begå brott. Men att själva granska kunderna kan aldrig vara operatörernas uppgift.
Förespråkarna för neutralitet ser framför sig att internettillgången kommer att begränsas av ett betalningssystem liknande det för kabel-tv. Den som betalar mindre får tillgång till färre tjänster. Det är en inte särskilt trolig utveckling eftersom internets princip bygger på fri tillgång till allt material.
Operatörer som endast erbjuder access till vissa delar av nätet slås antagligen ut. Att låta marknaden avgöra vilka affärsmodeller som fungerar har lett fram till dagens fria nät. Risken med en statlig reglering är att konkurrensen, som garanterar att användarna har olika alternativ att välja på, blir lidande.
På webbtidningen Europaportalen (29/9) skriver Marita Ulvskog att ”full frihet för marknaden är detsamma som mindre frihet för människor – därför måste marknaden regleras”.
Det är precis tvärtom. Det är avsaknaden av statliga regleringar som gjort internet till ett ständigt växande och oändligt kreativt kommunikationsverktyg.