En politiker bör använda sig av stora lögner, de små känner människor igen. Rådet går att läsa i Adolf Hitlers ”Mein Kampf”.
En som av allt att döma är bekant med passagen är Irans president, tillika förintelseförnekaren, Mahmoud Ahmadinejad. I ett tevetal i veckan hävdade han att presidentvalet för snart en månad sedan var det ”mest fria i världen”. Fan tro’t.
Enligt en studie från University of St Andrews finns det gott om indikatorer som visar att valet var riggat. Bland de tydligaste är att de regionala variationerna i hur människor brukar rösta plötsligt försvann. I provinsen Hamedan fyrdubblade exempelvis Ahmadinejad oväntat sitt stöd. Själva valdeltagandet väcker också misstankar – på sina håll var det hela 100 procent.
Siffrorna går helt enkelt inte att förklara på något annat sätt än att valfusket var omfattande. Regimen i Teheran väntar nu på att världen ska glömma det inträffade och allt kan återgå till det normala. Men omvärlden kan inte blunda med hedern i behåll.
Världen har en moralisk plikt att visa demokratirörelsen i Iran sitt stöd. Hämnden mot dem som öppet vågade protestera på gatorna har redan satt in.
Organisationen Human Rights Watch med flera rapporterar om tortyr, framtvingade erkännanden och planerade skenrättegångar.
Sådant väcker frustration. Att västvärlden aktivt skulle blanda sig i Irans inrikespolitik är dock en riskabel strategi. Vilka grupper skulle man stödja? Och hur kan man garantera att stödet inte skulle diskreditera oppositionen?
Det går ändå att ha en tydlig hållning i relationerna med Iran. Riktade sanktioner mot regimföreträdare kan vara på sin plats.
Det borde till exempel vara självklart att företag som Nokia Siemens Networks inte ska sälja elektronisk övervakningsutrustning till mullorna i Teheran. Väst borde även sätta hårdare press på Ryssland att avbryta sitt stöd till regimen.
Den som vill visa sitt stöd till Irans regimkritiker kan delta i en tvärpolitisk manifestation i dag på Mynttorget i Stockholm klockan 17.30.
Håkan Boström
hakan.bostrom@dn.se