Signerat - Rikard Westerberg.
EU:s tilltänkta regelbok, Lissabonfördraget, har dödförklarats mer än en gång. Men om irländarna på fredag röstar nej för andra gången går det knappast att klä upp liket en gång till.
Lissabonfördraget är en hårdbantad version av den EU-konstitution som fransmän och holländare röstade ner 2005. Kontroversiella överstatliga symboler plockades bort och kvar blev ett fördrag som ska underlätta beslutsfattandet bland de numera 27 medlemsländerna. Det behövs. Om fördraget äntligen går igenom kan EU-ledarna koncentrera sig på de verkliga utmaningar som Europa står inför, i stället för ändlösa diskussioner om problem med EU-maskineriet.
När Irland nu i likhet med alla mindre länder utlovats en egen kommissionär och dessutom fått garantier att EU inte ska lägga sig i landets skatter, neutralitet eller socialpolitik ser det ljust ut för jasidan.
Dessutom har finanskrisen, som slagit särskilt hårt mot den gröna öns överhettade ekonomi, gynnat ja-sägarna. I hårda tider är det lättare att skrämmas med massarbetslöshet och ekonomisk tillbakagång.
Att den irländska ekonomin blivit en av huvudfrågorna inför fredagens val belyser vanskligheten med folkomröstningar. Öns ekonomi påverkas knappast av beslutsprocesserna i EU, i alla fall inte på kort sikt.
Nästa hot mot fördraget kommer nu från Tjeckien där president Václav Klaus till varje pris vill undvika ratificering trots att författningsdomstolen och båda kamrarna i parlamentet sagt ja. Klaus har ungefär samma inställning till EU som den imploderade Junilistan: ja till samarbete, nej till allt som kan uppfattas som överstatlighet.
Ett irländskt eller tjeckiskt nej innebär att EU fortsätter att fungera under det nuvarande Nicefördraget. Då ska antalet kommissionärer vara mindre än dagens 27. Räkna med att tjeckerna och irländarna inte får förtur till de åtråvärda platserna i sådana fall.