Ledare

Islamist eller bara miljöpartist?

Är bostads- och stadsutvecklingsministern islamist? Den tidigare riksdagsledamoten Nalin Pekgul (S) påstår det. Och Mehmet Kaplan (MP) har onekligen haft en del att förklara, till exempel detta: Han har lyckats bagatellisera att unga svenska muslimer blir jihadister i Syrien och Irak. Han har bjudit in en känd antisemit till Sveriges riksdag. Han har seglat med ”Ship to Gaza”, trots den antisemitism som hela tiden pyst ut från projektet.

Kaplan har också starka kopplingar till den bukett av organisationer som låter sig influeras av exempelvis Muslimska brödraskapet. Han har själv varit ordförande i en av dem.

Är då Kaplan själv islamist, i betydelsen att han vill sharia-certifiera den svenska lagboken eller i betydelsen att han tycker att muslimer ska ha rätt till särlagstiftning? Det tror jag faktiskt inte, och heller inte att han har någon ”dold agenda”.

Det jag hör och ser är att han är en tvättäkta miljöpartist: Roten till alla problem i det mångkulturella sam­hället är rasism, framför allt islamofobi – detta plastiska begrepp som kan omfatta allt från hård religionskritik till våldsamma hatbrott. Sett ur det perspektivet blir Mehmet Kaplans handlingar och uttalanden mer logiska. Proportionerna förvrids och i den allt överordnade kampen mot islamofobi är det lätt hänt att lite antisemitism slinker med.

I en radiointervju i tisdags fick Kaplan frågan om den påstådda jämförelsen mellan svenska jihadister och frivilliga under finska vinterkriget. Han förnekade att någon egentlig jämförelse hade gjorts och levererade i stället detta nyckelcitat:

– Min förklaring till situationen när unga väljer att åka ner är att unga muslimer i Sverige kollektivt skuldbeläggs för att några individer åker ner.

Risken att vanliga muslimer blir misstänkliggjorda är inte hittepå. Men medan människor våldtas och slaktas i Syrien och Irak, medan risken är påtaglig för att IS-krigare återvänder med terrorplaner i bagaget, så gäller ministerns huvudsakliga farhåga ökad svensk islamofobi. Det är klassiskt miljöpartistisk närsynthet.

Om Kaplan bör betecknas som islamist eller inte är sekundärt, nästan lika ovidkommande som att han av sina upprörda partikamrater framhålls som ”antirasist”. Frågan är om Kaplan förmår hålla avstånd till antisemiter, också dem som ömmar för Gazas befolkning. Frågan är om han är intresserad av att markera mot dem som i religionens namn förbjuder söner, döttrar och systrar att välja liv och partner efter eget huvud. Frågan är om han kan erkänna att jihadism är något mer än beklagliga resultat av västerländsk rasism.