I dag samlas en brokig skara populistpolitiker, högerextremister och konspiratoriskt lagda aktivister till en paneuropeisk ”antiislamiseringskongress” i Köln. Efter de senaste årens intensifierade och allt mer organiserade europeiska muslimhat borde vi ha lärt oss att dechiffrera rasisternas vokabulär. Den aktuella kongressen handlar mer om en särskild folkgrupp än om religion. Men bristen på fördömanden visar att så inte är fallet (bristande intresse från medier och politiker är förstås en mer pessimistisk tolkning). När det gäller hatet mot muslimer tycks vi helt enkelt ha sänkt vår toleransgräns till skamliga nivåer.
En färsk rapport från Anne Frank-stiftelsen och universitetet i Leiden kopplar ökningen av högerextremt våld i Nederländerna till Geert Wilders och hans Frihetsparti, som tros finnas representerat i Köln tillsammans med bland andra Vlaams Belang, Lega Nord och Front National. Partiet anses ha bidragit till den fientliga stämningen mot muslimer genom sina islamofobiska uttalanden.

Österrikiska FPÖ deltar också i kongressen, som anordnas av den antimuslimska kampanjgruppen Pro-Köln. ”De uppträder som en oförarglig gräsrotsrörelse som fångar upp och kanaliserar ett latent missnöje i befolkningen. Men i själva verket är det en klart högerextrem rörelse”, sade Alexander Häusler, tysk expert på området, om det snabbt multiplicerande Pro-Köln inför förra årets kongress (SvD 20/9 -08).

Arrangörernas nynazistiska kopplingar har fått debattörer som rör sig i gränslandet mellan hätsk islamkritik och islamofobi att ta avstånd från sammankomsten. Men det räcker inte för att vända utvecklingen. För att skiljelinjen mellan muslimhat och en nyanserad islamdebatt ska kunna upprätthållas, måste fler balanserade röster uppmärksamma de starka antimuslimska strömningarna. När de rasistiska partierna gaddar ihop sig mot vad de uppfattar som Europas gemensamma fiende, och med detta hatiska budskap lyckas lägga beslag på politiska mandat från norr till söder, är frågan mer angelägen än någonsin.