Signerat – Johannes Åman.
Redan på husförhörens tid noterade prästerna att pigorna kunde sin katekes bättre än drängarna. I dag ser vi samma skillnad i skolorna. Flickor får högre betyg än pojkar, särskilt i svenska. Motsvarande mönster finns också internationellt.
Liksom inför andra tecken på skillnader mellan grupper utbrister radikaler: Något måste vara fel! Här krävs politiska åtgärder. Konservativa betraktare ser någonting helt annat: Detta är tingens ordning. Här finns inget problem – och även om det gjorde det skulle politiska ingripanden bara förvärra allt.
Delegationen för jämställdhet i skolan, som i går presenterade sitt slutbetänkande, har en utgångspunkt som liknar den typiske radikalens. Skillnader ses som tecken på att något är fel. Flickor anser sig må sämre än vad pojkarna gör – då borde mer kunna göras för att förbättra deras psykiska hälsa. Pojkar får lägre betyg än flickor – då finns skäl att under de tidiga skolåren göra mer för att pojkar inte ska misslyckas och börja se sig själva som dåliga elever.
Men i valet av medel kan utredningen snarare karaktäriseras som reformistisk än radikal. Den betraktar inte könsskillnaderna som ett problem som en gång för alla måste lösas. I stället hanteras jämställdhet som en kvalitetsfråga: Alla elever har rätt att bli sedda, att bli respekterade, att få ny kunskap och att utvecklas.
En lärare som utgår ifrån att pojkar mest ställer till problem är inte bara fördomsfull utan också oprofessionell. Även för att se att flickor ibland har andra behov och perspektiv på ämnet krävs inlevelseförmåga och engagemang.
Mycket hänger på de enskilda lärarna. Men för att skolan ska kunna ta till vara goda erfarenheter och lära av misstagen behövs uppföljning och stöd. Delegationen för jämställdhet i skolan vill därför ge den utvärderingsmyndighet som regeringen aviserade i budgetpropositionen uppdraget att göra kvalitetsgranskningar ur ett könsperspektiv.
Det är rätt tänkt. En skola som reflekterar över vad den själv gör och på olika sätt försöker höja kvaliteten kommer knappast att bli en skola där de kollektiva skillnaderna mellan pojkar och flickor utraderas. Men det kan bli en bättre skola – också ur ett jämställdhetsperspektiv.