Juldagens terrorförsök mot flight 253, med destination Detroit, har plötsligt riktat världens ögon mot Jemen.

Den amerikanska administrationen har inte varit ovetande om Jemens betydelse i kampen mot terrorismen. Under senhösten har regimen i Sanaa, påhejad av amerikanerna, gjort flera tillslag mot islamister och al-Qaidaanhängare i landet. Attentatsförsöket mot det amerikanska passagerarflygplanet kan rentav ha varit en reaktion på detta.

Jemen med sitt läge vid Adenviken, där en stor del av oljetrafiken passerar, och sin gräns till Saudiarabien är av strategisk betydelse. Befolkningen är nästan lika stor som i Saudiarabien, men har bara en tiondel av saudiernas levnadsstandard.

Det fattiga Jemen befinner sig dessutom i accelererande sönderfall. Centralmakten är svag och stamlojaliteten stark. President Ali Abdullah Saleh håller ihop landet med hjälp av statskontrollerade medier, mutor och korruption. Tre fjärdedelar av statsinkomsterna kommer från landets oljekällor. Men oljan, och därmed pengarna, håller snabbt på att ta slut.

Separatister i söder och shiamuslimska rebeller i norr har samtidigt intensifierat sin verksamhet. Laglösheten har, liksom i Somalia och Afghanistan, gett islamistiska terrorister en fristad. Fundamentalisterna låter sig inte mutas och antalet dödliga attentat mot turister och utländs­ka ambassader har ökat dramatiskt de senaste åren. År 2000 dödades 17 amerikanska soldater i ett självmordsdåd mot jagaren USS Cole som låg i Adens hamn.

Kortsiktigt är det nödvändigt för västvärlden att slå till hårt mot terroristerna – även om det indirekt innebär ökat samarbete med korrupta regimer som Salehs. Men långsiktigt måste länder som Jemen stabiliseras ekonomiskt, etniskt och socialt.

I dag går det nästan tre vapen per invånare i Jemen, arbetslösheten är 40 procent, vattenbristen tilltar och befolkningsökningen är utom kontroll. Jemen styr mot avgrunden och där hjälper inga militära insatser. Utmaningen för väst är att inte låta den kortsiktiga strategin underminera den långsiktiga.